Sevärdheter i Brussels – Topattraktioner, dolda pärlor & must-sees

Atomium reser sig från Heysel-platån som en jättelik stålmolekyl fångad i rörelse. Denna 102 meter höga konstruktion byggdes till världsutställningen 1958 och föreställer en järnkristall förstorad 165 miljarder gånger. Nio sfärer som binds samman av rör bildar den karaktäristiska formen, och rulltrappor går genom de smala rören mellan dem. Den översta sfären rymmer en restaurang med panoramautsikt som klara dagar sträcker sig ända till stadskärnan. Inuti visar utställningar historien om bygget och den världsutställning som skapade det. I det omgivande området finns även Mini-Europe och nöjeskomplexet Bruparck. Atomium fångar Belgiens efterkrigsoptimism och tron på vetenskap och framsteg. På natten lyser sfärerna upp i skiftande färger, vilket gör strukturen till en fyr som syns över de norra förorterna. Det är fortfarande ett av landets mest fotograferade landmärken.

Europaparlamentets komplex i Bryssel är den demokratiska rösten för 450 miljoner människor i 27 länder. Glas- och stålbyggnaderna i Espace Léopold-kvarteret rymmer parlamentsutskott, politiska grupper och kontor för 720 Europaparlamentariker. Medan de fullständiga plenarsessionerna hålls i Strasbourg, sker det mesta av lagstiftningsarbetet i Bryssel. Besökare kan se plenisalen Hemicycle, följa den parlamentariska processen genom interaktiva utställningar och sitta med vid sessioner när parlamentet möts. Komplexet ligger nära Leopold Park, vilket skapar en intressant krock mellan formell politik och lummig rekreation. Parlamentets närvaro har förvandlat det här hörnet av Bryssel till ett centrum för internationella institutioner, med lobbyister, journalister och diplomater på de närliggande kaféerna. Byggnadens moderna arkitektur står i skarp kontrast till de 1800-talshus som fortfarande finns i närheten.

Grand Place ligger mitt i Bryssel som ett smyckeskrin av guld och sten. Detta torg, som står på UNESCO:s världsarvslista, samlar några av Europas finaste gillehus. Deras fasader är fyllda med barockdetaljer som glänser i morgonljuset. Stadshuset dominerar platsen med sitt gotiska torn på 96 meter, medan Kungshuset (Broodhuis) står mitt emot med sina trappstegsgavlar. Victor Hugo kallade det för världens vackraste torg, och det är lätt att förstå varför. Gatstenarna har bevittnat århundraden av historia: protestantiska martyrer brändes här 1523, grevarna av Egmont och Hornes halshöggs 1568 och fransk artilleri lade de flesta byggnaderna i ruiner 1695. Det man ser idag är till stor del resultatet av återuppbyggnaden då Bryssels gillen tävlade om att bygga de mest imponerande fasaderna. Kom hit tidigt på morgonen innan turistgrupperna anländer, eller återvänd efter mörkrets inbrott när byggnaderna lyses upp av strålkastare.

En liten bronspojke står vid ett gatuhörn nära Grand Place och kissar oavbrutet ner i fontänen under sig. Manneken Pis är bara 55 centimeter hög, men han har blivit själva symbolen för Bryssel. Statyn förkroppsligar stadens humor – det som lokalbefolkningen kallar zwanze – och deras envisa självständighet. Originalet från 1619 finns nu på stadsmuseet för säker förvaring; den man ser ute på gatan är en kopia. Den lilla figuren har överlevt stölder, kidnappning av brittiska soldater och otaliga klädombyten. Hans garderob innehåller över 1 000 olika utstyrslar, från Elvis-kostymer till traditionella folkdräkter, och han byter kläder flera gånger i veckan enligt ett fastställt schema. Turister flockas här varje dag; vissa blir besvikna på storleken, medan andra charmas av hans respektlöshet. Han påminner besökare om att Bryssel inte tar sig själv på för stort allvar.

Royal Palace ligger vänt mot Brussels Park med en neoklassicistisk fasad som är 50 procent längre än Buckingham Palace. Även om den belgiska kungafamiljen bor på slottet i Laeken, fungerar den här byggnaden som deras administrativa högkvarter och plats för mottagningar. Bygget pågick från den österrikiska perioden fram till 1934, vilket resulterat i interiörer som blandar ny-Ludvig XVI-stil med äldre holländska och österrikiska element. Tronsalen, Empire-rummet och marmorsalen är öppna för besökare under sommarmånaderna. Palatset ligger mitt emot parlamentsbyggnaden, ett medvetet arkitektoniskt val som speglar Belgiens konstitutionella monarki. Statssalarna visar gobelänger, ljuskronor och möbler som samlats under århundraden av kunglig historia. Palatset tillhör inte kungen utan den belgiska staten, som ställer det till kungafamiljens förfogande. Högvaktsavlösningen lockar mycket folk under sommareftermiddagarna.

Två torn reser sig över trädtopparna i den västra delen av katedralen och syns över hela den övre staden. Detta gotiska mästerverk är tillägnat Sankt Mikael och Sankta Gudula, stadens skyddshelgon. Bygget påbörjades på 1200-talet och pågick i nästan 300 år, vilket resulterade i en ren brabantisk gotisk stil utan de senare tillägg som ofta tynger ner europeiska katedraler. Inuti filtrerar målade glasfönster från 1500-talet färgat ljus över stenpelarna. Den kungliga kryptan rymmer gravar från tidigare regenter, och skattkammaren visar medeltida relikskrin och gobelänger. Katedralen ligger på Treurenberg-kullen, en plats som varit helig sedan romartiden. Söndagsmässan lockar fortfarande många, och orgelkonserterna fyller kyrkorummet med ljud som ekat här i århundraden.

En massiv triumfbåge dominerar den östra delen av Cinquantenaire Park, byggd för att fira Belgiens 50-årsjubileum som nation 1880. Den tredubbla bågen kröner ett komplex av museer som kantar en bred central esplanad. Royal Museum of the Armed Forces ligger i den norra flygeln, medan Royal Museums of Art and History fyller den södra sidan. Autoworld visar veteranbilar i den centrala hallen under bågen. Själva parken breder ut sig över 30 hektar av gräsmattor, alléer och formella trädgårdar. Brysselborna joggar här på lunchen, familjer har picknick på helgerna och esplanaden används för allt från konserter till det årliga 20-kilometersloppet. En vägtunnel skär nu genom parken och skiljer bågkomplexet från det mer informella grönområdet i öster. Museerna kräver tid att utforska, men parken fungerar lika bra som en lugn paus från stadskärnan.

Laeken Park breder ut sig över 45 hektar anlagd grönska mitt emot det kungliga slottet i Laeken. Kung Leopold II beställde parken på 1800-talet som en del av förvandlingen av det lantliga Laeken till en elegant förort. Designen följer engelska landskapsprinciper med böljande gräsmattor, träddungar och slingrande stigar som bjuder på vyer över slottet och Atomium. Parken rymmer de kungliga växthusen, som öppnas för allmänheten under några veckor varje vår för att visa upp sin samling av exotiska växter. Det japanska tornet och den kinesiska paviljongen, rester från Leopolds fascination för orienten, ligger i kanten av parken. Brysselborna använder området för löpning, hundpromenader och helgutflykter. Parken känns långt borta från centrala Bryssel, både geografiskt och atmosfäriskt, och ger en inblick i hur kungafamiljen bor.

Mont des Arts erbjuder den mest fotograferade utsikten i Bryssel. Från den övre terrassen går blicken ner över de formella trädgårdarna, förbi stadshusets torn till katedralens spira som reser sig i fjärran. Det här kulturkvarteret samlar det kungliga biblioteket, riksarkivet och Square-konferenscentret på en sluttning mellan den övre och nedre staden. Trädgårdsarkitekten René Pechère ritade den geometriska trädgården i början av 1900-talet på en plats där det tidigare låg ett rörigt område av medeltida gator. Området sjuder av liv: studenter från de närliggande konstskolorna, turister som fotograferar och Brysselbor som genar här på väg till jobbet. Ryttarstatyn av Albert I står på det övre torget, medan den nedre trädgården har en fontän och blomrabatter som skiftar med säsongerna. Utsikten är som bäst sent på eftermiddagen när solen lyser upp tornen vid Grand Place.

Tornet på Sainte-Catherine-kyrkan reser sig över ett torg som förvandlats från fiskmarknad till ett centrum för nattliv. Området var en gång Bryssels viktigaste hamn, men fylldes igen under 1800-talet och blev ett arbetarkvarter fokuserat på fiskhandel. Kyrkan med sin barockfasad och det fristående klocktornet är mittpunkten. Idag kantar fisk- och skaldjursrestauranger torget och för arvet vidare, även om själva fisket har upphört. Gatorna runt omkring rymmer några av stadens bästa barer och klubbar, vilket gör platsen populär efter mörkrets inbrott. Tour Noire, ett medeltida torn som restaurerades på 1800-talet, står i närheten som en påminnelse om den gamla stadsmuren. Torget ligger i utkanten av den historiska stadskärnan, där den platta nedre staden möter höjderna i den övre staden.

Solljuset silar genom välvda glastak ner på marmorgolv i Europas äldsta shoppinggalleria. Royal Galleries öppnade 1847, mer än tio år före Galleria Vittorio Emanuele i Milano. Arkitekten Jean-Pierre Cluysenaar ritade tre sammanhängande passager: kungens galleri, drottningens galleri och prinsarnas galleri. Lyxiga butiker, chokladbutiker och kaféer kantar båda sidor av gångstråken. Fasaderna har gjutjärnspelare och fin dekor som satte standarden för 1800-talets butiksarkitektur. Galleriorna binder samman Grand Place-området med shoppinggatan Rue Neuve, vilket gör dem till en naturlig väg genom centrum. Även den som inte ska handla kan uppskatta platsen som en täckt promenad, skyddad från Bryssels oberäkneliga väder. Galleriorna har överlevt bränder, krig och skiftande mode för att förbli en levande del av stadslivet.

Sablon har två helt olika sidor. Grand Sablon breder ut sig som ett elegant torg omgivet av antikaffärer, chokladbutiker och kaféer med uteserveringar. Petit Sablon, precis nedanför, döljer en formell trädgård omgiven av ett utsmyckat smidesstaket med 48 bronsstatyer föreställande medeltida gillen. Kyrkan Notre-Dame du Sablon dominerar det övre torget med sin brabantiska gotik och sina målade glasfönster. På helgerna fylls Grand Sablon av en antikmarknad med stånd som säljer allt från silver till gamla affischer. Området har blivit mycket exklusivt, med lyxlägenheter ovanpå butikerna och restauranger som vänder sig till en välbärgad publik. Sablon ligger på en kulle söder om Grand Place och nås via en trevlig promenad genom allt finare gator. Det visar Bryssel från sin mest polerade och välmående sida.

Bois de la Cambre för in den gamla Soignesskogen ända in i staden och skapar 122 hektar skogsmark som känns långt borta från stadslivet. Parken kretsar kring en stor sjö där besökare kan hyra roddbåtar på sommaren eller titta på söndagsparaden av ryttare från den närliggande ridklubben. Gångstigar slingrar sig genom bok- och ekskogar där vissa träd är flera hundra år gamla. Parken lockar löpare, cyklister och familjer som söker frisk luft utan att lämna Bryssel. Mitt i sjön ligger en liten ö med ett torn i nygotisk stil som förr fungerade som utsiktsplats. Den södra kanten av parken gränsar till universitetsområdet, medan den norra änden ansluter till den mer formella Avenue Louise. På helgerna fylls de stora gångvägarna av barnvagnar och cyklister, men det finns lugnare hörn för den som orkar gå djupare in i skogen.

Duden Park klättrar uppför en sluttning i stadsdelen Forest och erbjuder utsikt över Senne-dalen mot tornen i centrala Bryssel. Parken täcker 24 hektar varierad terräng, från 55 meter vid den lägsta punkten till 90 meter vid toppen. Ett gammalt slott som tillhör den kungliga donationen rymmer numera två av Belgiens äldsta filmskolor, vilket ger parken en kreativ atmosfär. Stade Joseph Marien, hemmaarena för fotbollsklubben Royale Union Saint-Gilloise, ligger inom parkens gränser och stod värd för OS-grenar 1920. Lokalbefolkningen ser Duden som en plats för rejäl motion: de branta stigarna utmanar löpare och cyklister, medan de plana ytorna vid toppen passar bättre för avkoppling. Parken ansluter till den mindre Forest Park i norr och skapar en grön korridor genom detta bostadsområde. Den är fortfarande i stort sett oupptäckt av turister.

Forest Park täcker 13 hektar på sluttningen ovanför Senne-dalen. Den är helt anlagd men ser övertygande naturlig ut. Till skillnad från grannparken Duden Park, som följer terrängens naturliga former, byggdes Forest Park från grunden på 1800-talet med importerad jord, planterade träd och utgrävda dammar. Resultatet känns som en bit engelsk landsbygd mitt i Bryssel. Stigarna slingrar sig genom varierande miljöer: öppna gräsmattor för picknick, skogspartier för skugga och en liten sjö med änder och gäss. Parken ligger på gränsen mellan Forest och Saint-Gilles och används av boende i båda områdena. En musikpaviljong står värd för sommarkonserter och lekplatsen lockar familjer på helgerna. Parken hänger ihop med Duden Park, vilket gör det möjligt att ta långpromenader genom grönska utan att lämna staden. Den är lite av en lokal hemlighet som sällan nämns i guideböcker.

Bryssels äldsta pub ligger i en smal byggnad på Rue des Alexiens, och dess väggar är indränkta i århundraden av samtal och rök. La Fleur en Papier Doré öppnade runt 1843 och blev en samlingsplats för konstnärer, författare och revolutionärer. Surrealisterna drack här, precis som medlemmar i CoBrA-rörelsen, och de lämnade efter sig teckningar och dikter som fortfarande täcker väggarna. Namnet betyder 'Den gyllene pappersblomman'. Inredningen är medvetet orenoverad med mörkt trä, lågt i tak och prylar som samlats i varje hörn. Stamgäster blandas med nyfikna turister, och atmosfären uppmuntrar till att sitta länge över en öl eller jenever. Puben öppnar vid lunch och är fullsatt fram till stängning, särskilt på helgerna när det trånga utrymmet fylls av samtal på många olika språk.

Rue de la Cigogne är en knappt 70 meter lång gränd som bevarar en flisa av det gamla Bryssel som undslapp de stora boulevarderna och stadsförnyelsen. Ingången vid Rue Rempart des Moines går genom en stenport från 1780, krönt med en liten nisch tillägnad Sankt Rochus som en gång skyddade mot pesten. Gränden slutar vid en låst grind, vilket ger den känslan av en privat innergård. Ett av husen har restaurerats av konstnärer och används som utställningslokal, men i övrigt har gatan kvar sin arbetarklasskaraktär trots att de omgivande Dansaert-kvarteren har blivit trendiga. Namnet syftar på en stork som en gång häckade i närheten. Gränden ger en glimt av hur Bryssel såg ut före 1800-talets rivningar, då trånga passager som denna band samman det täta nätverket av gator innanför stadsmurarna. Få turister hittar hit.

Över 300 fordon fyller den stora sydöstra hallen i Cinquantenaire-komplexet och följer bilens historia från tidiga ångvagnar till moderna sportbilar. Samlingen fokuserar på belgiska märken som Minerva och Imperia, lyxmärken som en gång tävlade med Rolls-Royce. Flera limousiner från kungafamiljen står bakom sammetsrep, inklusive fordon som använts vid statliga ceremonier. Själva byggnaden, som uppfördes för 1880 års utställning, ger en pampig inramning med sitt välvda tak och naturliga ljusinsläpp. Tillfälliga utställningar roterar i lokalen och täcker allt från racinghistoria till konceptbilar. Museet lockar både bilentusiaster och vanliga besökare, med tillräcklig variation för att hålla intresset uppe genom hela samlingen. Den enorma skalan på lokalen och det polerade kromet som reflekteras från alla vinklar skapar en känsla av industriell storslagenhet. Autoworld hyllar både maskinen och den kultur som vuxit fram runt den.

Belgien ser tecknade serier som finkonst, och det här museet hyllar mediet i en byggnad som verkligen passar ämnet. Victor Horta ritade det tidigare textilvaruhuset Waucquez 1906 och skapade en av sina främsta bevarade kommersiella interiörer med gjutjärnspelare och takfönster. Museet öppnade 1989 och förvandlade ytan till gallerier som följer de belgiska seriernas historia från Tintin och Smurfarna till dagens konstnärer. Originalteckningar, manus och modeller visar hur en seriesida växer fram. Själva byggnaden tävlar om uppmärksamheten med utställningarna, då Hortas arkitektur visar samma tydlighet och dynamik som man hittar i den bästa seriekunsten. Museibutiken säljer serier på flera språk och restaurangen ligger i det som förr var lagerlokalen. Belgien har fler serietecknare per invånare än något annat land, och det här museet förklarar varför formen betyder så mycket här.

Victor Hortas tidigare hem och studio i Saint-Gilles visar upp arkitekten som definierade Art Nouveau i Bryssel. Byggnaden uppfördes mellan 1898 och 1901 och visar Hortas skicklighet när det gäller böjda linjer, naturliga former och innovativ användning av järn och glas. Varje detalj bär Art Nouveaus signum: snirkliga kurvor i trappräckena, blommosaik på golven och målat glas som silar färgat ljus in i inredningen. Huset visar hur Horta inte bara ritade byggnader utan skapade hela miljöer, inklusive möbler, textilier och dörrhandtag. Efter att ha förfallit restaurerades byggnaden och öppnade som museum 1969. Besökare får se bostadsdelen, studion där Horta arbetade och tjänsteutrymmena som visar hur en borgerlig familj levde vid sekelskiftet. Museet släpper bara in små grupper åt gången för att bevara den privata stämningen i hemmet.

Världens största samling av René Magrittes verk finns i Hôtel du Lotto, ett neoklassicistiskt palats vid Place Royale. Över 200 målningar, teckningar och skulpturer följer surrealistens karriär från hans tidiga reklamjobb genom den kända plommonstop-perioden till hans senare år. Museet öppnade 2009 och blev direkt ett av Bryssels mest populära besöksmål. Fans från hela världen kommer hit för att se verk som Ljusets rike och Återkomsten. Samlingen innehåller även privata fotografier, brev och till och med konstnärens pipor och hattar. Magritte bodde större delen av sitt liv i Bryssel, och museet fångar hans relation till staden och de borgerliga konventioner som han så gärna ville utmana. Audioguider förklarar symboliken och det biografiska sammanhanget. Museet hänger ihop med det större Royal Museums of Fine Arts-komplexet men har sin egen tydliga karaktär.

Musical Instrument Museum ligger i ett spektakulärt Art Nouveau-varuhus vid Place Royale. Fasaden är täckt av förgyllt järnsmide som glimmar i solen. Samlingen grundades 1877 och har vuxit till över 8 000 instrument från hela världen, vilket gör den till en av de största i sitt slag. Besökare får infraröda hörlurar som automatiskt spelar upp inspelningar av de instrument man närmar sig. Det skapar en omslutande upplevelse när man går från afrikanska trummor till Stradivarius-fioler och elektroniska synthesizers. Byggnaden ritades av Paul Saintenoy 1899 och har en takrestaurang med utsikt över stadskärnan. Gallerierna på fyra våningar följer musikinstrumentens historia från antiken till idag, med särskilt starka samlingar av belgiska instrument och mekaniska musikmaskiner. Museet lockar musiker, instrumentbyggare och nyfikna besökare som får med sig en ny förståelse för hur vi människor har skapat musik.

Dinosaurieskelett dominerar huvudhallen i det här museet och lockar både barn och vuxna. Institutet har en av världens största dinosauriesamlingar med 30 kompletta skelett, inklusive flera iguanodoner som hittades i belgiska kolgruvor 1878. Utöver dinosaurierna finns gallerier som täcker mineraler, insekter, däggdjur och människans evolution. Museet fungerar även som en forskningsinstitution där forskare arbetar med artbestämning, paleontologi och biodiversitet. Byggnaden ligger i kanten av Leopold Park nära Europaparlamentet och har runt 350 000 besökare varje år. Interaktiva utställningar engagerar yngre besökare medan de vetenskapliga samlingarna tillfredsställer den mest intresserade. Valhallen med sina upphängda skelett skapar ett katedralliknande rum som verkligen imponerar. Museet lyckas kombinera underhållning med utbildning, vilket gör det till en favorit hos familjer.

Flygentusiaster och historienördar möts i det här enorma museet i den norra flygeln av Cinquantenaire-komplexet. Samlingen spänner över tolv århundraden av militärhistoria, från medeltida rustningar till kalla krigets missiler. Flyghallen lockar flest besökare och visar över 130 flygplan, inklusive tyska jaktplan från första världskriget, brittiska Spitfires och belgiska militärplan. Stridsvagnar, artilleri och marin utrustning fyller andra hallar. Museet följer Belgiens ofta tragiska militära historia, från kolonialkrigen genom två världskrig till moderna fredsbevarande insatser. Själva byggnaden uppfördes till 1880 års jubileumsutställning och erbjuder en pampig inramning med höga tak och naturligt ljus genom välvda fönster. Museet blev en del av War Heritage Institute 2017, vilket markerar ett skifte mot att förstå krigets sociala påverkan snarare än att bara visa upp militära prestationer.

Royal Museums of Fine Arts har en av Europas mest underskattade samlingar och täcker sex århundraden av måleri och skulptur. Komplexet inkluderar Oldmasters Museum, Magritte Museum, Fin-de-Siècle Museum och Modern Museum. Alla ligger i olika flyglar av den neoklassicistiska byggnaden vid Place Royale. Oldmasters-samlingen visar flamländska primitivister som Rogier van der Weyden och Hans Memling, tillsammans med Rubens och Bruegel. Magritte Museum har världens största samling av surrealistens verk. Tillsammans rymmer museerna över 20 000 verk, även om bara en bråkdel visas samtidigt. Byggnaden ritades i början av 1900-talet och ger en värdig inramning med marmorhallar och gallerier med ljusinsläpp från taket. Man kan lätt spendera en hel dag här och vandra från medeltida religiösa tavlor till abstrakt expressionism.

Foodmet ligger i den moderna hallen mitt i Anderlechts slakthusområde och säljer kött, fisk och grönsaker i stora volymer till restauranger och seriösa hemmakockar. Marknaden öppnar för allmänheten på torsdagsmorgnar och hela fredag till söndag, då privatpersoner kan handla vid stånden bredvid kockar som lägger beställningar till sina kök. Skalan är imponerande: hel fisk på is, biffhalvor som hänger på krokar och backar med grönsaker staplade till taket. Priserna är lägre än i vanliga butiker, men mängderna kräver ofta att man delar med vänner eller har plats i frysen. Den industriella miljön med betonggolv och högt i tak håller fokus på varorna. Foodmet visar den arbetande sidan av Bryssels matkultur, den försörjningskedja som matar restaurangerna som turister besöker. Här får man en känsla för hur matdistributionen till en miljonstad faktiskt ser ut.

Söndagsmarknaden vid Marché du Midi är en av Europas största. Stånden brer ut sig över torget utanför Bryssels södra station. Här dominerar nordafrikanska och medelhavsinspirerade stånd som säljer färska råvaror, kryddor, textilier och färdiglagad mat till betydligt lägre priser än i de flesta butiker. Marknaden öppnar tidigt och de mest seriösa kunderna är på plats före 08:00 för att få det bästa urvalet. Vid lunchtid tätnar folksamlingen och det blir svårare att pruta. Försäljarna ropar ut sina varor på franska, arabiska och holländska i ett sorl som speglar Bryssels invandrarsamhällen. Kvarteren runt omkring har fått en tydlig nordafrikansk prägel med halal-slaktare och tehus som servar marknadsbesökarna. Söndagsmorgnarna här visar en helt annan sida av Bryssel än chokladbutikerna och ölbarerna vid Grand Place.

Brussels Park sträcker sig mellan Royal Palace och parlamentsbyggnaden. Det är en formell trädgård som ritades på 1780-talet för att binda samman den nya Place Royale med det befintliga palatset. Den nyklassiska layouten har symmetriska stigar, statyer av mytologiska figurer och en central fontän som fungerar som mötesplats. Parken täcker 13 hektar mitt i regeringskvarteren och omges av departement och museer. Kontorsarbetare äter lunch på bänkarna under veckorna, medan helgerna lockar familjer och turister. Parken har varit scen för mycket i den belgiska historien: konserter, politiska möten och kungliga firanden har fyllt dess gräsmattor. Alléerna ger skugga på sommaren och blir gyllene på hösten. På natten får statyerna och stigarna en romantisk atmosfär, även om parken officiellt stänger vid skymning. Den fungerar som Bryssels främre trädgård och bindeled mellan stadens politiska och kulturella institutioner.

Josaphat Park breder ut sig över 20 hektar i Schaerbeek. Den ritades 1904 av trädgårdsarkitekten Edmond Galoppin som en mångsidig offentlig plats. Parken rymmer en stadion, minigolfbana, kommunala växthus, en bågskyttebana, ett litet zoo och ett pärlband av dammar som binds samman av slingrande stigar. Till skillnad från de formella trädgårdarna i centrala Bryssel följer Josaphat engelska ideal med böljande terräng och varierad växtlighet. Parken växte fram i etapper under flera decennier, vilket ger den en lite eklektisk karaktär. Brysselborna kommer hit för sport, picknick och söndagspromenader, och växthusen visar exotiska växter året runt. Skulpturer finns utspridda i parken och ett tidigare mejeri fungerar nu som kafé. Josaphat känns som flera parker i en, där aktiv rekreation och lugn eftertanke får plats sida vid sida. Den är fortfarande ganska okänd för turister, vilket bevarar en autentisk känsla i kvarteret.

Leopold Park ligger i Maelbeek-dalen, en grön oas omgiven av EU:s institutioner. Parken fanns här långt före EU och skapades på 1800-talet som en del av en planerad stadsdel. Idag delar Naturhistoriska museet och Europaparlamentet utrymmet med gräsmattor, dammar och gamla träd. Parken ansluter till det större Cinquantenaire-området via en allé, vilket skapar en grön korridor genom Europakvarteren. EU-tjänstemän promenerar här på lunchen och pratar i sina telefoner på dussintals olika språk. Dammarna lockar änder och en och annan häger, medan skogspartierna ger skugga under varma dagar. Parken representerar mötet mellan det lokala och det europeiska Bryssel, en offentlig plats som används av både invånare och det internationella samfundet som nu dominerar kvarteret. Den erbjuder en lugn paus från de glaskontor som omger den.

Parc d'Egmont är en lugn oas mellan lyxbutikerna på Avenue Louise och Europakvarteren. Dess 8 hektar av formella trädgårdar och skogspartier glöms ofta bort av turister. Parken omger Egmont-palatset, som rymmer det belgiska utrikesdepartementet och används för diplomatiska mottagningar. De offentliga delarna inkluderar en trädgård med rosor, en damm med sjöfåglar och alléer som fylls med löv på hösten. Parken stänger vid solnedgången, till skillnad från många andra parker i Bryssel som är öppna dygnet runt. Kontorsarbetare från EU:s institutioner äter ofta lunch här på sommaren och breder ut filtar på gräset. Den formella ingången vid Rue aux Laines har utsmyckade grindar som skvallrar om palatsets diplomatiska roll. Parken fungerar som en övergång mellan det kommersiella vimlet vid Louise och EU-distriktets institutionella tyngd.