Sevärdheter i Ubud – Topattraktioner, dolda pärlor & must-sees

Goa Gajah, eller Elefantgrottan, är en arkeologisk utgrävningsplats från 800-talet ca 6 kilometer sydost om centrala Ubud, nära byn Bedulu. Namnet är missvisande – det finns inga elefanter här och har troligen aldrig funnits några. Den uthuggna entrén liknar en gapande mun omgiven av demoner och mytologiska figurer. Den leder in till en grund, T-formad grotta som antagligen användes för meditation. Inuti finns lingam och yoni i sten, hinduiska symboler och en staty av Ganesh. Grottan är bara ungefär 13 meter djup, så besöket går snabbt men stannar kvar i minnet. Utanför grottan grävde man 1954 fram sex badbassänger i sten med fontäner, efter att de legat begravda i århundraden. Området runt omkring bjuder på en liten djungelstig, gamla buddhistiska klippmålningar och en bäck från en källa. Inträdet kostar 50 000 IDR och det är öppet varje dag. Du behöver bära sarong, vilket går att låna vid ingången. Goa Gajah är en av de platser i Ubud som kräver att man tittar noga. Bara den uthuggna fasaden gör den korta avstickaren värd besväret. Det är betydligt mindre folk här än vid Tirta Empul eller Monkey Forest, och kombinationen av hinduiska och buddhistiska inslag på en så liten yta är ovanlig även för att vara Bali.

Gunung Kawi är ett klipptempel från 1000-talet som huggits ut direkt ur bergväggen längs Pakerisan-flodens dalgång. Tio enorma reliefer, var och en cirka 7 meter hög, pryder klipporna på båda sidor om floden. Namnet betyder ungefär ”poetens klipphuggningar”, och när man står nere i dalen och blickar upp mot dessa strukturer är skalan slående. Det finns inget liknande i närheten av Ubud. För att ta sig dit måste man gå nerför cirka 300 branta trappsteg genom rismarker och palm groves. Det är en vacker promenad neråt men en svettig vandring tillbaka upp. Templet ligger ungefär 40 kilometer från Denpasar, en biltur på cirka en timme, och bara 15 minuter från Tirta Empul. De två passar utmärkt att kombinera för en halvdagsutflykt. Kolla hemsidan för aktuella biljettpriser. Gunung Kawi har betydligt färre besökare än Tegallalang eller Monkey Forest, vilket gör det till en av de mer givande sakerna att göra i Ubud för den som är intresserad av balinesisk historia. Läget vid floden, de mossbeklädda stenarna och ljudet av vatten gör att det känns uråldrigt, för det är det verkligen. Ett givet stopp för den historieintresserade.

Tirta Empul är ett hinduiskt vattentempel i Tampaksiring, ungefär 30 minuter nordost om centrala Ubud med bil. Balinesiska hinduer kommer hit för att genomföra melukat, en reningsritual, i en serie heliga bassänger fyllda med källvatten. Källorna har flödat sedan åtminstone 900-talet. Du kan själv delta i ritualen: hyr en sarong vid entrén, kliv ner i det midjedjupa vattnet och rör dig från fontän till fontän i rätt ordning. Det är en på riktigt religiös ceremoni, inte en turistshow, så visa respekt för processen. Inträdet är 50 000 IDR. Tempelområdet är välskött med välklippta trädgårdar, koifiskdammar och en stor borggård. Längst bak ser man själva källan bubbla upp genom svart vulkansand på botten av en klar bassäng. Vattentemperaturen är låg och det svalkar skönt efter Balis hetta. Till skillnad från Monkey Forest eller Tegallalang handlar den här platsen om stillhet. Templet blir ofta fullt mellan 10:00 och 14:00, särskilt när de stora turistgrupperna kommer. Det är definitivt värt ett besök, men försök kombinera det med Gunung Kawi Temple som bara ligger 15 minuter längre söderut i floddalen. Det blir en bra halvdagstur bland de bästa sakerna att göra i Ubud.

Mitt emot kungapalatset fyller Ubud Art Market (Pasar Seni Ubud) en tvåvåningsbyggnad med stånd som säljer sidensjalar, korgar, träsniderier, batiktyger, silversmycken och målningar. Marknaden öppnar 10:00 och stänger runt 17:00. Man förväntas pruta, och det är rimligt att börja på ungefär hälften av utgångspriset. Det är inte billigt med Bali-mått mätt, men hantverket – särskilt träarbeten och handmålade prylar – håller högre kvalitet än det man hittar på marknaderna i Kuta eller Seminyak. Bottenvåningen är mest välbesökt och fylld med souvenirer. Gå en trappa upp för bättre fynd: handgjorda trämasker, traditionellt balinesiskt måleri och textilier som är svårare att få tag på någon annanstans. Marknaden har varit en central del av Ubuds identitet som konstnärsstad i årtionden. Det här är ett av de ställen i Ubud där man faktiskt vill spendera pengar. För en helt annan upplevelse bör man komma före 8:00, innan turistmarknaden öppnat. I samma byggnad finns då en lokal morgonmarknad där ortsborna köper färsk frukt, kryddor, offergåvor och snacks. Det är det äkta Ubud, ingen prutning behövs och allt kostar en bråkdel av dagtidspriserna.

Ubud Palace, eller Puri Saren Agung, ligger precis i stadens stora korsning, mitt emot konstmarknaden. Ubuds kungafamilj bor fortfarande här. Man kan gå in på de främre borggårdarna under dagen (öppet 7:00 till 17:00), men de privata delarna är stängda. De uthuggna stenportarna, detaljerna i bladguld och borggårdarna i skuggan av frangipaniträd ger en bra bild av traditionell balinesisk palatsarkitektur utan att man behöver lämna centrum. Palatset är litet. Man ser borggårdarna på 20 minuter. Det som gör det värt ett stopp är läget: det är Ubuds geografiska och kulturella hjärta, och platsen har varit säte för den lokala kungafamiljen sedan slutet av 1800-talet. Utsmyckningarna på huvudporten är särskilt detaljrika. Det är ett givet stopp i Ubud, om inte annat för att allt annat utgår från denna punkt. Den största behållningen är dansföreställningarna på kvällarna. De flesta kvällar hålls traditionella Legong- och Barong-danser på borggården. Inramningen med de upplysta tempelväggarna som bakgrund är betydligt mer stämningsfull än en dansshow på ett hotell. Kolla schemat och biljettpriser på plats eftersom de ändras efter säsong.

ARMA (Agung Rai Museum of Art) öppnade 1996 i stadsdelen Peliatan, ungefär 1,5 kilometer söder om centrala Ubud. Samlingen spänner över klassiskt balinesiskt måleri, modern indonesisk konst och verk av europeiska konstnärer som levt på ön. Museibyggnaderna består av öppna paviljonger i en tropisk trädgård med dammar och stenstigar, vilket gör promenaden mellan gallerierna lika trevlig som konsten i sig. Inträdet är 150 000 IDR. Det är det dyraste biljettpriset bland Ubuds museer, men området är också det mest välskötta och samlingen är stark. Här hänger verk av Walter Spies, Rudolf Bonnet och kända balinesiska målare. ARMA anordnar även dansuppvisningar, kulturworkshops och tillfälliga utställningar under året. Jämför man de bästa museerna i Ubud är ARMA den mest kompletta upplevelsen med både konst, trädgårdar, restaurang och bokhandel i ett besök. Museum Neka har en bredare samling målningar och Puri Lukisan har djupare historiska rötter, men ARMA ger hela paketet. Det ligger söder om det värsta turiststråket, så promenaden dit går genom lugnare gator med hantverksstäder och bostadsgårdar.

Antonio Blanco var en filippinsk-spansk konstnär som flyttade till Ubud på 1950-talet, gifte sig med en balinesisk dansare och tillbringade resten av sitt liv med att skapa färgstark, erotisk konst i sin boning på en kulle ovanför Campuhan-dalen. Museet han byggde för att visa upp sina verk är lika teatraliskt som mannen själv: guldramar, barockmöbler, papegojor på pinnar och hans egen poesi intill målningarna. Inträdet kostar runt 100 000 IDR. Konsten delar publiken. Blancos stil är extravagant och självupptagen, med mycket fokus på sensualitet. Man tycker antingen att det är fascinerande eller bara för mycket. Men själva området, som ligger på en brant sluttning med utsikt över djungeln, är väldigt vackert. Bara trädgården motiverar inträdesavgiften om man har tid över. Ett litet kafé på terrassen fungerar bra för en paus. Bland Ubuds museer sticker Blanco ut från de mer akademiska samlingarna på Museum Neka eller Puri Lukisan. Det handlar mer om en konstnärs personlighet än om balinesisk konst i stort. Om du går Campuhan Ridge Walk ligger museet precis vid startpunkten.

Puri Lukisan är det äldsta konstmuseet på Bali. Grundstenen lades den 31 januari 1954 och det öppnade två år senare. Museet växte fram ur ett samarbete mellan Tjokorda Gde Agung Sukawati (rajan av Ubud), den tyske konstnären Walter Spies och den holländske konstnären Rudolf Bonnet. Tillsammans grundade de konstnärskooperativet Pitamaha 1936 för att rädda balinesisk konst som höll på att säljas ut till utlandet. Den historien ger samlingen en speciell tyngd. Museet ligger på Jalan Raya Ubud, en kort promenad västerut från kungapalatset, mitt i en lummig trädgård med lotusdammar. Tre byggnader rymmer målningar, träsniderier och skulpturer från 1930-talet fram till idag, med stilar från Ubud, Batuan, Sanur och ”Young Artists”-skolan. Träsniderierna är särskilt bra här, vilket de andra museerna i Ubud inte riktigt kan matcha. Som ett av Ubuds främsta museer passar Puri Lukisan för den som vill förstå var den balinesiska konsten kom ifrån innan den blev en turistvara. Det är mindre och mer fokuserat än Museum Neka. Räkna med att besöket tar ungefär en timme.

Tegenungan är det vattenfall nära Ubud som är lättast att ta sig till. Det ligger ungefär 30 minuter söder om centrum i byn Kemenuh. Med sina 15 meter är det inte Balis högsta vattenfall, men vattenmängden från floden Tukad Petanu är imponerande, särskilt under regnperioden från november till mars. Poolen vid fallets fot är tillräckligt djup för att bada i, och vissa hoppar från klipporna ovanför – även om det är precis så riskabelt som det låter. Promenaden ner till fallet tar cirka 10 minuter längs betongtrappor. Det finns en till utsiktsplats och ett mindre vattenfall högre upp på andra sidan som färre orkar besöka. Området runt omkring har byggts ut med kaféer, infinitypooler och fotoplattformar, så förvänta dig ingen vildmarksupplevelse. Det är ett populärt utflyktsmål och det märks på folkmängden. Om du väljer mellan Tegenungan och det mer avlägsna Agung Waterfall längre österut är valet enkelt: Tegenungan är smidigt att nå och har bra service; Agung är lugnare men svårare att ta sig till. För en snabb halvdagstur i kombination med Goa Gajah fungerar Tegenungan utmärkt.

Museum Neka ligger på en sluttning längs Jalan Raya Campuhan, cirka 10 minuters promenad väster om starten för Campuhan Ridge Walk. Museet grundades av konstsamlaren Pande Wayan Suteja Neka och öppnade 1982. Här finns en seriös samling balinesiskt och indonesiskt måleri utspridd över sex paviljonger. Här visas allt från traditionella verk i Kamasan-stil till modern balinesisk konst, plus en paviljong för utländska konstnärer som verkat på Bali. Samlingen av keris-dolkar är en höjdpunkt som många inte förväntar sig. Utställningen sätter vapnen i ett kulturellt sammanhang och förklarar deras andliga betydelse i balinesisk och javanesisk tradition. Bland Ubuds konstmuseer ger Neka den bästa överblicken av hur det balinesiska måleriet utvecklats från 1930-talet och framåt. Har du bara tid för ett museum är detta eller Puri Lukisan de bästa valen. Neka är något starkare på modern konst och internationella kopplingar; Puri Lukisan är bättre för att förstå de traditionella rötterna. Båda är värda ett besök om du är det minsta intresserad av konst.

Rudana Museum ligger på Jalan Cok Rai Pudak i Peliatan, ungefär 2 kilometer söder om Ubuds centrum, i samma område som ARMA. Museet grundades av konstsamlaren Nyoman Rudana och rymmer målningar och skulpturer av stora balinesiska konstnärer i en trevåningsbyggnad. Här finns även indonesiska namn som Affandi och Basuki Abdullah, liksom utländska konstnärer som Antonio Blanco och Arie Smit. Inträdet kostar 20 000 IDR för vuxna och 10 000 IDR för barn. Museet har betydligt färre besökare än Museum Neka eller ARMA, vilket gör att man kan titta på en tavla utan att någon armbågar sig förbi. Byggnaden är modern och ljus, vilket skiljer sig från de öppna paviljongerna på de flesta andra gallerier i Ubud. Tre våningar gör att det finns mer att se än man först tror. Rudana är ett av de bästa museerna i Ubud för den som redan sett de kändaste namnen och vill se mer. Priset är bra, samlingen liknar delvis Neka och ARMA men har tillräckligt många unika verk för att motivera ett besök, och det lugna tempot är en skön paus från stressen på huvudgatorna. Kombinera det med maskmuseet Setia Darma som ligger i samma del av stan.