Sevärdheter i Berlin – Topattraktioner, dolda pärlor & must-sees

Berlin Cathedral dominerar norra änden av Museum Island med sin gröna kopparkupol som når 98 meter över Spree. Den byggdes 1894–1905 under kejsar Wilhelm II och ersatte äldre kyrkor på platsen. Det är Tysklands största protestantiska kyrka och rymmer Hohenzollern-kryptan, där över 90 medlemmar av den preussiska kungafamiljen vilar i utsmyckade sarkofager. Insidan är fylld av mosaiker, glasmålningar och en enorm orgel med 7 269 pipor. Man kan gå de 270 stegen upp till kupolens gångväg för utsikt över ön och centrum. Kyrkan skadades svårt under andra världskriget och stod i ruiner fram till 2002. Dop- och vigselkapellet klarade sig någorlunda och har kvar sin originalinredning. Söndagsgudstjänsterna bjuder ofta på orgelkonserter. Kryptan kräver separat biljett.

Berlin TV Tower sticker upp 368 meter från Alexanderplatz. Det är Tysklands högsta byggnad och den fjärde högsta i Europa. Östtyska regeringen byggde tornet 1965–1969 för att visa upp socialistisk ingenjörskonst. Kulan kallas ibland "Påvens hämnd" av lokalborna eftersom solen bildar ett kors när den reflekteras i glaset. Där uppe finns en roterande restaurang och ett utsiktsdäck på 203 meters höjd. Vid klart väder ser man 42 kilometer bort. Tornet skulle egentligen bli 365 meter, en meter för varje dag på året, men blev tre meter högre på grund av en oväntat stabil grund. Hissen har ofta långa köer under högsäsong, men kvällarna är lugnare. Restaurangen snurrar ett varv på 30 minuter.

Brandenburg Gate står vid västra änden av Unter den Linden. Det var en gång en stadsport men är idag symbolen för hela Berlin. Monumentet byggdes 1789–1793 i nyklassisk stil med tolv doriska kolonner. Mittenvalvet var ursprungligen reserverat för kungliga vagnar. Quadrigan på toppen föreställer segergudinnan Victoria i en vagn dragen av fyra hästar. Under kalla kriget stod porten i ingenmansland, onåbar för både öst och väst. När muren föll 1989 samlades tusentals här för att fira. Idag drar platsen besökare dygnet runt, men tidiga morgnar är bäst för foton utan folkmassor. Porten har sett Napoleon tåga in, nazistparader och Reagans tal om att riva muren. Sandstenen bär fortfarande spår av kulhål från andra världskriget om man tittar noga.

East Side Gallery är den längsta bevarade delen av Berlinmuren, omvandlad till ett utomhusgalleri av 118 konstnärer 1990. Den 1,3 kilometer långa sträckan löper längs Mühlenstraße vid Spree. Konstnärerna målade den östra sidan, som under delningen var en tom säkerhetszon. Målningarna handlar om frihet och enighet. Dmitri Vrubels bild av Brezjnev som kysser Honecker är en av Berlins mest fotograferade. En annan känd målning är Birgit Kinders Trabant som bryter igenom muren. Väder och vandalism har slitit på verken, vilket lett till flera restaureringar. Galleriet är öppet dygnet runt och gratis. Bästa ljuset för foto är på sen eftermiddag när solen lyser på den målade östsidan.

Museum Island ligger i Spree och rymmer fem museer i världsklass. Komplexet, som är ett av UNESCO:s världsarv, växte fram mellan 1830 och 1930. Pergamon Museum visar monumental antik arkitektur som Ishtarporten. Neues Museum har Nefertiti-bysten och egyptiska mumier. Alte Nationalgalerie fokuserar på 1800-talskonst, medan Bode-Museum specialiserar sig på bysantinsk konst och skulptur. Altes Museum, det äldsta, visar klassiska antikviteter under en rotunda inspirerad av Pantheon. James-Simon-Galerie är den moderna entrén. En dagsbiljett gäller till alla museer, även om det tar dagar att se allt ordentligt. Ön nås via flera broar, bland annat Schlossbrücke med sina marmorskulpturer.

Reichstag Building hyser Tysklands parlament, förbundsdagen, och är världens mest besökta parlamentsbyggnad. Den byggdes i slutet av 1800-talet men skadades svårt i en brand 1933 och stod mestadels tom under delningen. Efter återföreningen designade Norman Foster om interiören och lade till den berömda glaskupolen. Kupolen innehåller en spiralgång som besökare kan gå uppför. En spegelkon i mitten leder ner dagsljus i plenisalen, en symbol för politisk transparens. Takterrassen ger utsikt över Tiergarten. Man måste registrera sig i förväg för att komma in, men ibland finns sista minuten-platser på morgonen.

Alexanderplatz, eller bara "Alex", är en av Berlins stressigaste knutpunkter. Över 360 000 fotgängare passerar här varje dag. Torget fick sitt namn 1805 efter tsar Alexander I, men dagens utseende kommer från 1960-talet när östtyska planerare gjorde det till ett socialistiskt paradnummer med breda gångstråk och massiva byggnader. Hotell Park Inn och varuhuset Galeria Kaufhof dominerar silhuetten, medan Världsklockan visar tiden i 148 städer. TV-tornet reser sig strax intill. I december hålls en julmarknad här, och resten av året är det platsen för politiska demonstrationer. Under marken knyter U-Bahn och S-Bahn ihop hela staden. Runt omkring ligger snabbmatskedjor och köpcentret Alexa. Det är inte vackert, men Alex är nödvändigt för att fatta stadens östtyska historia och vardagsliv.

Berlin Wall Memorial bevarar en 1,4 kilometer lång sträcka av den gamla gränsen längs Bernauer Straße. Det ger den mest kompletta bilden av hur den delade staden såg ut. Här finns en rekonstruerad dödsremsa med vakttorn, patrullväg och två murar. Dokumentationscentret tvärs över gatan ger historisk bakgrund genom foton och vittnesmål. En utsiktsplattform låter dig se ner på gränsanläggningarna och fatta vidden av dem. Försoningskapellet står på platsen för en kyrka som Östtyskland sprängde 1985 för att den stod för nära gränsen. "Window of Remembrance" visar porträtt av de 140 personer som dog när de försökte fly här. Det är gratis att gå in på området. Informationsskyltar längs gatan berättar om specifika flyktförsök och hur delningen drabbade de boende vars hem och familjer splittrades över en natt i augusti 1961.

Charlottenburg Palace är Berlins största kungliga residens, byggt i etapper från 1695 till 1791 som sommarställe för preussiska kungar. Det började som en villa åt Sophie Charlotte och växte till ett mästerverk i barock och rokoko. Gamla slottet rymmer Ekgalleriet med sina snidade paneler, Porslinskabinettet med kinesisk keramik och tronsalen. Den nya flygeln, som Fredrik den store lät bygga, innehåller Vita salen och Gyllene galleriet där kungen höll konserter. Slottsparken på 55 hektar blandar fransk formträdgård med engelsk landskapsstil. Tehuset Belvedere ligger på en höjd vid Spree. Slottet skadades svårt under andra världskriget men återuppbyggdes noggrant. Audioguider leder besökare genom paradvåningarna i egen takt.

Checkpoint Charlie var den mest kända gränsövergången mellan Öst- och Västberlin under kalla kriget. Den låg där Friedrichstraße möter Zimmerstraße. Efter murens bygge 1961 fick allierad militär och diplomater passera här. Platsen blev världsnyhet under stridsvagnskonfrontationen 1961 och när Peter Fechter sköts ihjäl under ett flyktförsök 1962. Idag finns en replika av vaktkuren och sandsäckar där skådespelare i uniform poserar med turister. Det intilliggande Mauermuseum dokumenterar flyktförsök med hemmabyggda luftballonger och bilar med lönnfack. Gatorna runt omkring har informationstavlor om platsens historia. Det är mycket turister och ganska kommersiellt, men den historiska tyngden finns kvar.

Gendarmenmarkt räknas som ett av Berlins elegantaste torg, inramat av tre matchande byggnader: Tyska domen, Franska domen och konserthuset. Torget anlades 1688 för franska hugenotter som flytt hit. Båda domerna har identiska kupoler från 1700-talet men fungerade som kyrkor snarare än biskopssäten. Konzerthaus, ritat av Schinkel 1821, ligger där nationalteatern en gång stod. Efter en brand 1817 byggdes det upp igen med en stilig portik och statyer av Goethe och Schiller. Torget skadades svårt under kriget men återuppbyggdes mellan 1976 och 1993. I december drar julmarknaden hit folk. Den öppna ytan används för utomhuskonserter på sommaren. Balansen mellan de tre byggnaderna skapar en av stadens bästa fotomiljöer.

Hackesche Höfe är ett komplex av åtta sammanlänkade innergårdar i Scheunenviertel, byggda i jugendstil 1906–1907. Tanken var modern: att ge ljus och luft åt lägenheter och verkstäder bakom gatufronten. Varje gård har sin stil, från den utsmyckade första gården med kakel och blommotiv till de lugnare bakgårdarna där folk fortfarande bor. Komplexet förföll under delningen men restaurerades på 90-talet. Idag finns här butiker, gallerier, teatrar och kaféer. Chamäleon Theater i första gården kör varieté. Gatorna runt omkring, särskilt Oranienburger Straße, har gott om nattliv. Området lockar både turister och lokalbor, särskilt på kvällarna. Arkitekturen bevarar känslan från 1900-talets början medan verksamheterna är moderna.

Memorial to the Murdered Jews of Europe täcker 19 000 kvadratmeter nära Brandenburger Tor. Det består av 2 711 betongblock i ett rutnät på sluttande mark. Arkitekten Peter Eisenman ritade monumentet utan tydlig symbolism för att låta var och en tolka det själv. Blocken, eller stelarna, varierar i höjd från 20 centimeter till nästan fem meter. När man går in bland dem försvinner staden och ljuden dämpas. Ett underjordiskt informationscenter dokumenterar förintelsen genom personöden och namn på offren. Monumentet öppnade 2005 efter lång debatt. Det ligger där nazisternas propagandaministerium en gång stod. Man kan gå in i fältet när som helst. Det finns ingen bestämd ingång eller utgång, vilket uppmuntrar besökare att hitta sin egen väg.

Oberbaum Bridge spänner över Spree och binder samman Friedrichshain och Kreuzberg. De dubbla tornen i rött tegel refererar till medeltida stadsportar. Under kalla kriget var bron gränsövergång; mittendelen var stängd och tornen stod i ingenmansland. Den öppnade igen 1994 efter återföreningen. Idag passerar bilar, fotgängare, cyklister och tunnelbanelinjen U1 här. Från övre däck ser man East Side Gallery och skulpturen Molecule Man. På natten är bron upplyst och en av Berlins mest fotograferade vyer. Området sjuder av liv med barer och klubbar som håller öppet till morgonen.

Potsdamer Platz gick från att vara Europas livligaste korsning före kriget till ett öde ingenmansland under kalla kriget, för att sedan bli ett enormt byggprojekt efter återföreningen. Muren skar rakt igenom torget. Efter 1989 ritade arkitekter som Renzo Piano och Helmut Jahn de nya husen. Sony Center har ett enormt glastak över sitt torg, och Kollhoff Tower erbjuder en utsiktsplats på 100 meters höjd. Här finns biografer, restauranger och filmmuseet. Delar av muren sitter kvar i gatan för att markera gränsen. Området känns mer kommersiellt än historiskt, ett bevis på Berlins förmåga att bygga nytt snarare än att bara bevara.

Unter den Linden sträcker sig 1,5 kilometer från Brandenburger Tor till Museumsinsel. Det är Berlins mest kända boulevard. De första lindarna planterades 1647 för att kanta vägen från slottet till jaktmarkerna. Gatan blev stadens kulturella hjärta med palats, ambassader och Humboldtuniversitetet. Många byggnader bombades sönder under kriget men Östtyskland återställde gatan som ett paradnummer. Idag blandas restaurerade historiska hus med moderna byggnader. I mittensträngen står statyer av preussiska generaler och Fredrik den store till häst. Träden, som återplanterades efter kriget, bildar nu ett tak över gatan. En promenad här binder ihop många sevärdheter.

Victory Column (Siegessäule) står mitt i Tiergarten, toppad av en förgylld bronstaty av segergudinnan Victoria. Berlinarna kallar henne "Goldelse". Monumentet byggdes på 1800-talet för att fira preussiska krigssegrar. Nazisterna flyttade kolonnen till dess nuvarande plats 1938. Man kan gå de 285 stegen upp till utsiktsplattformen för en vy över parken och staden. Sockeln visar mosaiker och bronsreliefer från krigen. Monumentet klarade andra världskriget med bara mindre skador. Man når kolonnen via tunnlar under trafikplatsen. Trappan är smal och brant, inget för den med dåliga knän.

Berlin Underworlds ordnar guidade turer i stadens underjordiska rum – bunkrar, tunnlar och skyddsrum som ligger dolda under gatorna. Föreningen startade 1997 för att dokumentera dessa platser från andra världskriget och kalla kriget. Den populäraste turen går till ett civilt skyddsrum under tunnelbanestationen Gesundbrunnen och visar hur berlinarna överlevde de allierades bombningar. Här finns kvarlämnade britsar, ventilationssystem och propagandaaffischer. Andra turer utforskar flykttunnlar under Berlinmuren, övergivna tunnelbanestationer och luftvärnstäckande torn. Guiderna är volontärer som forskat i ämnet i åratal. Museet vid Gesundbrunnen visar föremål från utgrävningar, inklusive blindgångare och personliga ägodelar. Turerna fylls snabbt, särskilt på helger. Det är kallt där nere året runt, så klä dig varmt.

Boros Collection huserar i en massiv betongbunker byggd 1942 som skyddsrum för tågresenärer vid Friedrichstraße. Bunkern överlevde kriget och användes senare som fruktlager och fetishklubb, innan samlaren Christian Boros köpte den 2003. Han renoverade stället och byggde en takvåning i glas men behöll de råa betongväggarna och de små fönstren. Samlingen fokuserar på samtidskonst från 1990-talet och framåt, fördelat på fem våningar. Konstnärer som Ai Weiwei, Olafur Eliasson och Wolfgang Tillmans har ställts ut här. Arkitekturen styr upplevelsen; tjocka väggar skapar isolerade rum och det begränsade ljuset riktar fokus mot konsten. Man måste boka tur i förväg, spontanbesök funkar inte. Familjen Boros bor i takvåningen som inte är öppen för allmänheten, men den skymtar från de övre planen. Mötet mellan krigsarkitektur och modern konst skapar en unik stämning.

Heckmann Höfe består av tre sammankopplade gårdar i Spandauer Vorstadt, byggda runt 1890. De främre och bakre gårdarna är bostäder, medan mellangården har butiker och verkstäder. Arkitekturen bjuder på tegel och gjutjärnsdetaljer typiska för den tiden. Till skillnad från Hackesche Höfe känns detta mer som ett levande kvarter med färre turister. Här finns småbutiker, en teater och några kaféer. Den judiska kyrkogården ligger precis bakom, med gravar från 1600-talet, bland annat filosofen Moses Mendelssohns. Gårdarna är öppna dagligen. Det är en glimt av hur Berlins innergårdar fungerade som både bostad och arbetsplats under industrialismen.

Körnerpark ligger gömd i Neukölln, en formell trädgård i fransk stil men byggd i början av 1900-talet. Parken har fontäner, kaskader och blomsterbäddar på terrasser. I västra änden ligger Orangerie Neukölln med kafé och galleri. Byggherren Franz Körner anlade parken för att höja värdet på hyreshusen han byggde runtomkring. Designen påminner om Sanssouci i Potsdam men i mindre skala. Parken förföll under delningen men rustades upp på 80-talet. Idag är det en samlingsplats för grannskapet. Kaféet har utsikt över trädgården. På sommaren hålls konserter och utomhusbio på förgården. Få turister hittar hit, så lugnet består.

Teufelsberg reser sig 120 meter över Grunewald-skogen. Kullen är konstgjord, byggd av rasmassor från det sönderbombade Berlin. Under kalla kriget hade USA och Storbritannien en avlyssningsstation på toppen för att snappa upp radiotrafik från öst. De övergivna radarkupolerna är nu fulla av graffiti. Besökare kan klättra upp på taket av huvudbyggnaden för panoramautsikt. Cyklister använder backen för träning och på vintern åker folk pulka här. Platsen har en speciell atmosfär, en blandning av kalla kriget och postapokalyptisk estetik.

Viktoriapark ligger på Kreuzberg-kullen, stadens högsta naturliga punkt. Parken anlades i slutet av 1800-talet kring ett konstgjort vattenfall. På toppen står ett monument över befrielsekrigen mot Napoleon. Det ger utsikt över staden, även om träden skymmer en del. Namnet Kreuzberg kommer från monumentet ("Korsberget"), inte kullen själv. Parken har slingrande stigar och till och med en liten vingård. På sommarkvällar samlas lokalbor här med picknick och vin för att se solnedgången. Vattenfallet är igång endast under sommarmånaderna.

Alte Nationalgalerie reser sig över floden Spree på Museum Island likt ett grekiskt tempel. Kolonnerna och den stora trappan är gjorda för att höja konstupplevelsen. Byggnaden uppfördes mellan 1866 och 1876 av Friedrich August Stüler som Tysklands första nationalgalleri. Fokus ligger på 1800-talsmåleri och skulptur, särskilt tysk romantik, impressionism och tidig modernism. Caspar David Friedrichs munkmålningar hänger bredvid verk av Adolph Menzel och Max Liebermann. Här finns också skulpturer av Auguste Rodin och Johann Gottfried Schadow. Man går kronologiskt från nyklassicism på bottenvåningen upp till impressionismen. Ryttarstatyn av Fredrik Vilhelm IV står högst upp på trappan utanför. Huset blev världsarv 1999. Salarna är ljusa och rymliga, så man slipper trängas framför tavlorna.

Berlinische Galerie fokuserar helt på konst skapad i Berlin sedan 1870. Det är det enda museet som ägnar sig specifikt åt stadens eget konstliv. Samlingen rymmer måleri, foto, arkitektur och multimedia som följer Berlins väg från kejsarstad till delad stad och återförenad metropol. Museet ligger i ett ombyggt glaslager i Kreuzberg. Fotosamlingen är särskilt stark och dokumenterar stadens föränderliga ansikten under 1900-talet. Expressionistiska verk från 10- och 20-talet hänger bredvid konst från DDR-tiden och nutida verk. Här finns också ett arkiv över Berlinarkitektur, inklusive ritningar till byggnader som aldrig blev av. Tillfälliga utställningar fyller bottenvåningen medan den fasta samlingen finns en trappa upp. Det är lugnare här än på de stora statliga museerna, vilket ger en mer samlad upplevelse. Kaféet vetter mot en skulpturträdgård på innergården.

DDR Museum låter dig uppleva vardagslivet i Östtyskland handgripligen. Du kan provsitta en Trabant, rota i en tidstypisk lägenhet och lyssna på Stasis avlyssningar. Museet ligger i en gammal kontorsbyggnad nära domkyrkan och satsar på interaktivitet snarare än montrar. Besökare kan prova kläder, titta på östtysk TV och se det begränsade utbudet i butikerna. Trabant-avdelningen förklarar tekniken och väntetiderna bakom bilen. Ett återskapat förhörsrum visar Stasis metoder. Det är ofta trångt, särskilt vid regn. Utställningen lockar både barn och vuxna som gillar att röra vid saker. Museet visar livet i öst utan tung politisk analys och låter besökarna dra egna slutsatser.

German Historical Museum skildrar tvåtusen år av tysk historia genom 8 000 föremål i barocka Zeughaus och moderna Pei-byggnaden. Zeughaus, byggt som tyghus (arsenal) runt år 1700, är Berlins äldsta bevarade byggnad och rymmer utställningen fram till 1945. Innergården har ett glastak som släpper in ljuset. Pei-byggnaden från 2003 har tillfälliga utställningar i sin spiral av gallerier. Den fasta utställningen går från romersk tid via reformationen och kejsardömet till världskrigen. Här finns allt från medeltida rustningar till skrivbordet där den tyska kapitulationen skrevs under 1945. Museet försöker visa historien objektivt, både framgångar och katastrofer. Audioguider ger sammanhang. Museet stängde för renovering 2024 och planerar delvis återöppning 2025.

Hamburger Bahnhof ligger i en gammal tågstation från 1846, en av Berlins äldsta. Idag är det en av Europas största arenor för samtidskonst. Stationen trafikerade Hamburg fram till 1884 och blev sedan trafikmuseum innan konsten flyttade in 1996. Den långa hallen, där tågen en gång stod, visar nu installationer som behöver den 170 meter långa ytan för att komma till sin rätt. Samlingen täcker tiden från 1960 och framåt med verk av Joseph Beuys, Andy Warhol och Anselm Kiefer. Här finns också Friedrich Christian Flicks privata samling. Tillfälliga utställningar fyller flyglarna och skulpturträdgården. Industrimiljön med järnkolonner och höga fönster ger en dramatisk bakgrund.

Jewish Museum Berlin berättar om tysk-judisk historia från romartid till nutid. Daniel Libeskinds sicksack-formade byggnad från 2001 har blivit ett landmärke. Den saknar raka linjer, vilket skapar en desorienterande känsla som speglar judarnas utsatthet. Tre underjordiska axlar leder till olika delar: kontinuitetens axel till utställningen, exilens axel till exilträdgården, och förintelsens axel till Holocaust Tower – en betongsilo upplyst av en enda springa. Basutställningen följer 1 700 år av relationer genom personliga berättelser och föremål. Entré till den fasta utställningen är gratis. Komplexet inkluderar också barockhuset Kollegienhaus och akademin tvärs över gatan. Barnmuseet ANOHA öppnade 2021.

Neue Nationalgalerie är ett tempel för modernismen, ritat av Ludwig Mies van der Rohe och invigt 1968. Byggnaden består av en glashall med ett ståltak som ser ut att sväva på åtta pelare. Designen är ett typexempel på Mies filosofi "less is more". Museet rymmer 1900-talskonst, inklusive verk av Picasso, Klee och Kandinsky. Fokus ligger på tysk expressionism och kubism. Huset renoverades mellan 2015 och 2021 men behöll originalkänslan. Kulturforum ligger strax intill med fler museer och filharmonin. Byggnaden är lika mycket ett konstverk som tavlorna inuti; samspelet mellan glas, stål och ljus skapar ständigt nya stämningar.

Neues Museum öppnade igen 2009 efter David Chipperfields restaurering. Han bevarade den krigsskadade strukturen som en del av historien. Huset byggdes ursprungligen på 1800-talet men bombades sönder 1945 och stod som ruin under DDR-tiden. Chipperfield lade till moderna element men lät kulhål och saknade väggdelar synas. Idag finns här Egyptiska museet med drottning Nefertitis byst. Museet för för- och tidig historia ligger på de övre planen. Byggnaden lockar lika mycket som samlingarna; besökare fascineras av mötet mellan gammalt och nytt. Den centrala trappan, återuppbyggd i betong, löper genom hela huset.

Pergamon Museum rymmer en spektakulär samling antik arkitektur, med monument uppbyggda i full skala. Museet öppnade 1930 för att få plats med de enorma föremålen som inte rymdes annars. Pergamonaltaret från 100-talet f.Kr. dominerar stora hallen. Museet för islamisk konst visar en palatsfasad från Jordanien, och avdelningen för Främre Orienten innehåller Ishtarporten från Babylon med sina lejondraksreliefer. Museet stängde helt i oktober 2023 för renovering som väntas pågå till 2037. En tillfällig utställning, "Das Panorama", visar dock en 360-gradersmålning av den antika staden i närheten.

Arminiusmarkthalle, även kallad Moabiter Markthalle, öppnade 1891. Arkitekten Hermann Blankenstein ritade hallen som byggdes på bara ett år. Tegelbyggnaden med sin järnkonstruktion tjänade Moabit i decennier innan den förföll mot slutet av 1900-talet. Efter renoveringen 2011 fylldes hallen åter med mathandlare, kaféer och småbutiker. Interiören har kvar sin historiska karaktär med högt i tak och dagsljus från takfönstren. Här säljs frukt, kött, fisk, ost och bröd bredvid färdigmat från olika kök. Det är mindre och inte lika turistigt som Markthalle Neun; här handlar lokalborna sin middagsmat. Moabit har förändrats mycket på senare år med nya krogar och gallerier. Hallen är stängd på söndagar, vilket visar att det är en fungerande marknad och inte bara ett helgnöje. Stämningen är praktisk och lokal.

Markthalle Neun huserar i en saluhall från 1891 i Kreuzberg. Det var en av fjorton hallar som byggdes för att få bort torghandeln från gatorna. Hallen förföll när stormarknaderna tog över, men räddades av lokala eldsjälar 2011. Idag säljer handlare allt från grönsaker till hantverksöl och ost. Torsdagskvällarnas "Street Food Thursday" drar folk med mat från hela världen. Här ordnas också matfestivaler och matlagningskurser. Atmosfären blandar gammalt arbetararv med modern matkultur. Järnkolonnerna och takhöjden är intakta. Marknaden är stängd på söndagar, vilket är ovanligt i Berlin, så kolla tiderna.

Botanical Garden Berlin täcker 43 hektar i Dahlem och är en av världens största botaniska trädgårdar med över 22 000 växtarter. Anläggningen anlades 1899 som en vetenskaplig samling för universitetet men fungerar lika bra för rekreation. Det stora tropiska växthuset är en glaskolos på 25 meter som rymmer bambuskog, vattenfall och tropiska växter. Andra växthus specialiserar sig på kaktusar, orkidéer och köttätande växter. Utomhus är trädgården indelad geografiskt med flora från Europa, Asien, Nordamerika och Medelhavet. En sjö och flera dammar hyser vattenväxter. Det intilliggande botaniska museet visar växtfossiler och illustrationer. Trädgården är vackrast på våren när körsbärsträden blommar och på hösten när löven skiftar färg. Ytan är så stor att man hittar lugna hörn även när det är mycket folk.

Charlottenburg Palace Gardens breder ut sig över 55 hektar bakom slottet. Parken anlades 1697 som en fransk barockträdgård men gjordes senare om till engelsk landskapspark. Det är gratis att gå in och öppet varje dag, en lugn tillflykt långt från slottets trängsel. Centralaxeln löper från slottet genom blomsterbäddar och fontäner ner mot Spree. Belvederen, ett tehus, ligger på en kulle i östra änden med utsikt mot slottskupolen. Nya Paviljongen rymmer romantiska målningar. I mausoleet vilar drottning Louise och andra kungligheter. Karpdammen drar till sig hägrar och annat djurliv. Parken är fin året om, men särskilt under vårens blomning och höstens färgprakt. Lokalbor joggar och promenerar här. Kontrasten mellan de strikta delarna nära slottet och de vildare partierna längre bort skapar variation.

Tempelhofer Feld är den gamla flygplatsen som stängde 2008 och återuppstod som en park större än Central Park i New York. Landningsbanorna ligger kvar och används nu av cyklister och kitesurfare. Terminalbyggnaden från nazisttiden är en av världens största byggnader. Under luftbron 1948–49 landade allierade plan här var 90:e sekund med förnödenheter. Idag odlar lokalbor grönsaker i pallkragar på gräsmattorna. Parken har en vild karaktär där vissa delar lämnas oklippta för djurlivets skull. Guidade turer visar terminalen, tunnlarna och taket. Parken stänger vid solnedgången. Vidden är slående för att vara mitt i en stad.

Tiergarten breder ut sig över 210 hektar mitt i Berlin och fungerar som stadens gröna lunga. Det började som jaktmark på 1500-talet men blev en offentlig park på 1700-talet. Breda stigar strålar ut från Großer Stern där Segerkolonnen står. Här finns sjöar, ängar och formella trädgårdar. Berlin Zoo ligger i ena hörnet. Monument över historiska figurer som Bismarck och Beethoven finns utspridda i parken. Efter kriget höggs träden ner för ved och potatis odlades på gräsmattorna, men idag är grönskan tät igen. Cyklister och joggare delar på vägarna, och på sommaren picknickar folk överallt. Parken stänger aldrig helt, men vissa delar är mindre trygga efter mörkrets inbrott.

Volkspark Friedrichshain öppnade 1848 som Berlins första kommunala park, skapad för den växande arbetarbefolkningen. Parken ligger på en höjd med utsikt mot Alexanderplatz. Märchenbrunnen (Sagofontänen) visar figurer från tyska folksagor. Två konstgjorda berg, Bunkerbergen, skapades av krigsruiner; det största är 78 meter högt. Här finns sportanläggningar, skatepark och kaféer. En gammal kyrkogård i norra änden rymmer gravar från 1848 års revolution. Parken fungerar som vardagsrum för de boende i Friedrichshain och Prenzlauer Berg. Stämningen är lokal och avslappnad.