Sevärdheter i Copenhagen – Topattraktioner, dolda pärlor & must-sees

Amalienborg består av fyra nästan identiska rokokopalats kring en åttkantig borggård i Frederiksstaden. Den danska kungafamiljen har bott här sedan 1794, då Christiansborg brann ner och de snabbt behövde ett nytt hem. Arkitekturhistoriker räknar det som Danmarks finaste rokokokomplex, kanske det främsta i hela Nordeuropa, och det står på landets lista för framtida världsarv.

Två av palatsen fungerar som privatbostäder för kung Frederik X och drottning Mary; ett tredje är gästflygel och det fjärde har varit museum sedan 1994. Museet visar kungliga våningar från 1800-talet och tidigt 1900-tal — de är mindre storslagna än man kan tro och intressanta för att de visar hur monarkin faktiskt levde till vardags. Ryttarstatyn av Frederik V i mitten av gården skapades av den franske skulptören Jacques Saly och tog tjugo år att färdigställa.

Högvaktsavlösningen sker varje dag vid lunchtid. Många missar att vakterna marscherar från Rosenborg Slot genom stadens gator för att nå Amalienborg — marschen genom stan är ofta mer sevärd än själva ceremonin. Gården är gratis att besöka och museet är prisvärt; båda är värda ett besök.

Christiansborg är den enda byggnaden i världen som rymmer tre statliga grenar samtidigt — Folketinget, Högsta domstolen och Statsministeriet arbetar alla här, medan kungafamiljen använder egna flyglar för statsbesök och slottets kapell. Det ligger på Slotsholmen, en liten ö i centrala Köpenhamn, och har varit maktens centrum i Danmark sedan 1400-talet.

Den nuvarande byggnaden är den tredje på platsen. Det första Christiansborg brann 1794, det andra 1884, och det nuvarande stod klart 1928. Delar från alla tre versioner finns kvar: de gamla stallarna och ridhuset, slottskyrkan från det andra slottet och det nuvarande granittornet — med sina 106 meter det högsta i Köpenhamn. Under slottet kan man besöka ruinerna av biskop Absalons borg från 1100-talet, ett spännande lager historia mitt under ett fungerande parlament.

Det är billigare att besöka än man kan tro — ruinerna, den stora salen med gobelänger och de kungliga receptionsrummen är öppna för besök, och delar av komplexet är gratis. Tornet kostar ingenting och ger stadens bästa vy från ovan. Christiansborg rymmer otroligt mycket historia i en och samma byggnad.

Vor Frelsers Kirke i Christianshavn byggdes mellan 1682 och 1696, men det som gjort den känd kom senare. Den skruvade spiran — med en trappa som löper på utsidan av tornet fyra varv upp mot en gyllene glob — lades till mellan 1749 och 1752. Den är 90 meter hög, och att ta sig upp innebär 400 trappsteg, varav de sista 150 går på utsidan, helt öppet mot vinden och hamnen.

Inne i själva kyrkan sticker två saker ut: den snidade orgelfasaden från 1698, som bärs upp av två elefanter, är ett av Danmarks finaste barockarbeten i trä. Altaruppsatsen ritades av den svenske arkitekten Nicodemus Tessin den yngre och räknas som ett mästerverk i sin genre. Kyrkan har en aktiv församling, så man besöker en fungerande kyrka snarare än ett museum.

Klättringen är värd besväret en klar dag — från toppen ser man hela Köpenhamn, hamnen och vid god sikt ända till Malmö. Det här är en av Köpenhamns mest kända sevärdheter av en anledning: den är både vacker och användbar. Inträdet till tornet kostar 70 DKK, medan själva kyrkan är gratis.

Nyhavn grävdes ut mellan 1671 och 1673 — arbetskraften bestod av danska soldater och svenska krigsfångar från det andra Karl Gustav-kriget. Syftet var att knyta samman stadskärnan med havet så att köpmännen fick direkt tillgång till hamnen. De färgglada husen på den norra sidan är främst från sent 1600-tal och 1700-tal; det äldsta bevarade huset, Nyhavn 9, är från 1681. Under större delen av sin historia var detta ett ruffigt område med sjömanskrogar och bordeller. H.C. Andersen bodde här i tre olika hus under sin tid i staden.

Upprustningen på 80-talet rensade ut sjömanskaraktären och ersatte den med den restaurangtäta miljö vi ser idag. Den södra sidan är skuggigare och lugnare, medan den norra sidan (solsidan) är där alla uteserveringar ligger. Gamla träskepp ligger förtöjda i den inre hamnen. Vid kanalens slut står ett minnesankare för de danska sjömän som miste livet under andra världskriget.

Nyhavn är en av de mest fotograferade platserna i Köpenhamn och även ett av de dyraste ställena att äta på. Bilderna är värda att ta, men restaurangnotan är sällan värd pengarna. Gör som lokalborna: köp en öl i en kiosk och sätt dig på kajkanten.

Den Lille Havfrue sattes upp på sin sten vid Langelinie den 23 augusti 1913. Skulptören Edvard Eriksen använde sin fru Eline som modell för kroppen och en balettdansös som modell för ansiktet. Beställningen kom från bryggaren Carl Jacobsen, som hade sett Den Kongelige Ballet framföra H.C. Andersens saga 1909. Statyn är i brons, 1,25 meter hög och har utsatts för skadegörelse otaliga gånger — hon har blivit av med huvudet två gånger, fått en arm avsågad, blivit övermålad och angripen med olika verktyg.

Hon har även varit ute på resa. 2010 skickades statyn till världsutställningen i Shanghai som en del av den danska paviljongen. Originalet på Langelinie är nästan alltid omgivet av stora folkmassor — bilder härifrån visar ofta fler turister än själva statyn.

Hon är betydligt mindre än de flesta förväntar sig. De flesta som ser henne rapporterar just detta. Om det är en besvikelse eller en del av poängen är upp till var och en — i Andersens saga var sjöjungfrun också liten och ofta förbisedd. Det är värt att se henne som en del av en promenad längs Langelinie från Kastellet, där Gefionspringvandet på vägen dit faktiskt är mer imponerande.

Tivoli öppnade den 15 augusti 1843 och grundades av Georg Carstensen på mark precis utanför Köpenhamns västra stadsport. Det finns bara en nöjespark i världen som är äldre (Dyrehavsbakken, också i Köpenhamnsområdet). När Tivoli öppnade låg det bokstavligen utanför staden, men idag har bebyggelsen växt runt det så att parken nu ligger som en grön ö mitt i centrum, inklämd mellan Hovedbanegården och Rådhuset.

Parken har 2,3 miljoner besökare per år, vilket gör den till Danmarks mest besökta attraktion. Inga av de ursprungliga träbyggnaderna finns kvar — parken har byggts om många gånger — men atmosfären som Carstensen ville skapa finns kvar. Det är en blandning av vacker trädgård, teater, mat och åkattraktioner som Disneyland senare använde som förebild. Trädgårdarna sköts mycket väl och blandningen av fina restauranger och klassisk nöjesparksmat är unik.

Tivoli är säsongsöppet: från vår till höst och sedan igen i december för julmarknaden. Inträdet till parken är relativt billigt, medan åkattraktioner kostar extra eller täcks av ett åkpass. Fyrverkerierna på fredags- och lördagskvällar under sommaren ingår i entrébiljetten.

Børsen byggdes på 1620-talet av kung Christian IV som en handelsbyggnad på Slotsholmen och är ett av de främsta exemplen på nederländsk renässans i Danmark. Under större delen av sin historia fungerade den som råvarubörs, sedan som Köpenhamns fondbörs fram till 1974, och senare som huvudkontor för Dansk Erhverv. Den 16 april 2024 bröt en brand ut under pågående renovering.

Branden förstörde mer än hälften av byggnaden. Taket rasade in, delar av ytterväggen föll två dagar senare och — mest dramatiskt — Drakspiran störtade till marken. Spiran, formad av fyra sammanflätade draksvansar som skruvade sig 54 meter upp mot himlen, hade stått där sedan 1600-talet. Bilderna på när den föll blev några av de starkaste från Köpenhamn under 2024.

I början av 2026 är Børsen fortfarande inhägnad och dess framtid utreds. Man kan se den skadade fasaden från kanalen, och byggnaden är historiskt viktig även i sitt nuvarande skick. För den som är intresserad av arkitekturhistoria är det en speciell upplevelse att se den nu — skadad och sårbar. En av stadens ståtligaste byggnader blev plötsligt skör.

Köpenhamns operahus öppnade den 15 januari 2005 och invigdes av drottning Margrethe II. Det ligger på ön Holmen, precis mittemot Amalienborg — placerat där dels för att synas, dels för att den danske skeppsredaren Mærsk Mc-Kinney Møller, som finansierade bygget, ville ha det på den axeln. Henning Larsen ritade byggnaden, och spänningen mellan donatorn och arkitekten kring designen är ett av de mest omtalade kapitlen i modern dansk arkitekturhistoria.

Stora scenen rymmer 1 492 personer i en hästskoformad salong med mycket god akustik. Den andra scenen, Takkelloftet, är en flexibel scen högst upp i huset. Bakom scenen finns 14 våningar med replokaler, verkstäder och loger — det mesta man ser från hamnen är infrastruktur snarare än publikytor. Byggnaden är enorm på ett sätt som man bara förstår när man väl är inne i den.

Guidade turer hålls de flesta förmiddagar och tar ungefär 75 minuter. De ger bra insyn i både arkitekturen och hur ett operahus fungerar i vardagen. För den som är intresserad av modern dansk design är detta ett av de bättre besöksmålen i staden.

Christiania föddes 1971 när husockupanter flyttade in i övergivna militärbaracker på Christianshavn och utropade det 34 hektar stora området till ett självstyrande samhälle. Vad som hände sedan har diskuterats och prövats juridiskt ända sedan dess. Samhället skapade egna regler, egna hus, en öppen cannabismarknad på Pusher Street som fanns i årtionden, och en tydlig visuell kultur med väggmålningar och hembygden arkitektur. Runt en halv miljon turister besöker platsen varje år.

I april 2024 stängde Christiania själva ner cannabismarknaden — en stor förändring efter mer än 50 år. Beslutet fattades internt, delvis som ett svar på gängrelaterat våld. Området utan marknaden ser annorlunda ut: lugnare i vissa delar, men i övrigt sig likt. Restaurangerna, musikscenerna, konstgallerierna och sjön längs den södra kanten finns kvar. Själva samhället, med cirka 630 invånare, lever vidare.

Det är gratis att besöka området. Guidade turer hålls dagligen och kostar 60 DKK. Fotografera inte människor eller byggnader i vissa områden — skyltar visar var kameror inte är välkomna, och det respekteras strikt. Christiania är ett riktigt bostadsområde, inte en nöjespark, och de som bor där har ofta delade meningar om all turism de lockar till sig.

Gefionspringvandet invigdes 1908 nära Kastellet, i den norra änden av Langelinie-promenaden vid hamnen. Den danske skulptören Anders Bundgaard arbetade på den i flera år och storleken är imponerande: fyra oxar driver framåt genom forsande vatten medan asagudinnan Gefion står bakom dem och håller i tömmarna. Myten berättar att Gefion lurade den svenske kungen Gylfe att ge henne så mycket land som hon kunde plöja på en natt. Hon förvandlade sina söner till oxar och plöjde ut ön Själland från Sverige — vilket enligt sagan var så Danmark fick sin största ö.

Carlsbergfonden och Köpenhamns konstfond beställde verket för att fira Carlsbergs 50-årsjubileum 1897, även om det tog elva år att gjuta och installera. Den ursprungliga planen var att ställa den på Rådhuspladsen, men istället hamnade den här. Rådhuspladsen fick Dragespringvandet som tröst istället.

Fontänen är en av de sevärdheter som de flesta går rakt förbi på väg till Den Lille Havfrue, som ligger bara 400 meter längre bort. Den är betydligt maffigare än den lilla sjöjungfrun och nästan aldrig trång. Stanna till här i fem minuter innan du går vidare.

Jægersborggade är en kullerstensgata i Nørrebro, byggd som bostäder kring sekelskiftet 1900 och färdigställd 1928. Det är en av få gator i Köpenhamn som ser ut precis som när den byggdes — husen är låga, gatan är smal och de gamla källarförråden har gjorts om till några av stadens mest intressanta småbutiker. Under större delen av 1900-talet var här tyst och lite nergånget, men 2001 startade en upprustning och idag finns här över 40 oberoende verksamheter.

Blandningen är bra: kaffebarer som tar sitt hantverk på allvar, en chokladtillverkare, vinhandlare, små restauranger, keramikstudior och klädbutiker med märken du inte hittar på Strøget. Gatan har behållit sin karaktär mycket tack vare att husen — med sina låga bottenvåningar och källaringångar — inte passar för stora butikskedjor. Många av dem som öppnade här i början av 2000-talet finns kvar, vilket ger en kontinuitet som nya saluhallar ofta saknar.

Jægersborggade ligger en kort promenad från Assistens Kirkegård och är lätt att kombinera med en eftermiddag i Nørrebro. Gå hit en vardag om du vill kika i butikerna i lugn och ro.

Kastellet är en stjärnformad fästning som började byggas 1624 av kung Christian IV som en del av Köpenhamns kustförsvar. Det är ett av de bäst bevarade exemplen på denna typ av befästning i Nordeuropa. De fem bastionerna heter Kongens, Dronningens, Grevens, Prinsessens och Prinsens. Det är ett imponerande stycke militär ingenjörskonst från en tid då stjärnfort var det senaste inom försvarsteknik för att stå emot kanoneld.

Den danska militären använder fortfarande platsen. Det finns baracker och kontor inuti och uniformerad personal är en del av vardagsbilden. Men området är öppet för allmänheten, vilket gör att man kan gå på de gräsbevuxna vallarna hela vägen runt — en sträcka på ca 1,8 kilometer. Därifrån ser man ner i vallgraven på ena sidan och ut över hamnen på den andra. Innanför murarna finns tidstypiska byggnader, en väderkvarn och Kastelskirken.

Det finns tre små museer på området som täcker garnisonens militärhistoria. För den som är intresserad av Köpenhamns försvarshistoria och vill se något annat än bara kungliga slott är Kastellet ett bra stopp — dessutom är det helt gratis att gå in.

Marmorkyrkans officiella namn är Frederiks Kirke, och dess historia är en av de märkligare i Köpenhamns arkitektur. Bygget startade 1749 under Frederik V:s regeringstid som kronan på verket i den nya stadsdelen Frederiksstaden. Tanken var att använda norsk marmor rakt igenom — vilket visade sig vara så dyrt att projektet övergavs 1770 efter 21 års arbete. Då stod bara grunden och en del av de nedre väggarna klara. Ruinen stod orörd i över hundra år tills finansmannen C.F. Tietgen betalade för att färdigställa den 1894, men då med billigare kalksten istället för marmor i de övre delarna.

Kupolen som slutligen kom på plats är 31 meter i diameter och 85 meter hög — en av de största i Norden. Den gröna kopparklädda utsidan syns från Amaliehaven och hamnen, och den ramar in vyn från Amaliegade mot Amalienborg. Sedan 2019 finns en tunnelbanestation direkt under kyrkan som en del av Cityringen.

Kupolarkaden är öppen för besökare och kostar 50 DKK. Man tar en smal trappa upp genom kupolens trumma och kommer ut på en avsats som löper runt lyktan. Utsikten över Frederiksstaden och hamnen är riktigt bra och skiljer sig från stadens andra utsiktspunkter.

Rosenborg byggdes av Christian IV i etapper mellan 1606 och 1633 som ett sommarslott utanför stadens vallar. Staden har sedan dess växt runt det, och det som en gång var en lantlig tillflyktsort ligger nu mitt i centrum, omgivet av Kongens Have. Arkitekturen är holländsk renässans, en stil kungen älskade. Slottet är litet för att vara ett kungligt palats, vilket gör det intressant: det var byggt för att faktiskt bo i, inte bara för ceremonier.

De kungliga samlingarna har drivit slottet som museum sedan 1800-talet, och innehållet berättar 300 år av historia fram till Frederik VII. Det finns två saker man inte får missa: Skattkammaren i källaren med de danska kronjuvelerna och regalierna, inklusive tronstolen gjord av enhörningshorn (i själva verket narvalständer) och tre silverlejon. På övervåningarna är rummen möblerade som på 1600-talet, med föremål och porträtt som ger en personlig bild av människorna som levde här.

Slottet är väl värt inträdet på 140 DKK. Det känns ärligare än många andra slott när det gäller hur det dagliga kungliga livet faktiskt såg ut. Kongens Have som omger slottet är gratis och en av de finaste platserna i Köpenhamn oavsett om man går in i slottet eller inte.

Rundetårn på Købmagergade byggdes mellan 1637 och 1642 som ett astronomiskt observatorium på uppdrag av Christian IV. Det är drygt 41 meter högt och det som gör det ovanligt är rampen: istället för trappor går en spiralformad gång 7,5 varv runt den ihåliga kärnan upp till toppen. Designen var praktisk — de tunga astronomiska instrumenten behövde köras upp till observatoriet, och häst och vagn kunde använda rampen för detta. Tsar Peter den store lär ha ridit upp 1716, följd av sin fru i en vagn dragen av sex hästar.

Utsiktsplattformen på 34 meters höjd ger en av de mest tillfredsställande vyerna över Köpenhamn — de gamla takåsarna, kyrkspirorna och vid klart väder Öresund i öster. Tornet fungerar fortfarande som observatorium; under vissa kvällar ordnas offentliga visningar när teleskopet är tillgängligt. Halvvägs upp ligger den gamla bibliotekssalen som numera används för konstutställningar.

Med ett inträde på 60 DKK är det en av de mer prisvärda utkiksplatserna i stan. Det är mycket folk på helgerna, men betydligt lugnare på vardagsmorgnar.

Strøget är inte en enskild gata utan fem sammanhängande gator — Frederiksberggade, Nygade, Vimmelskaftet, Amagertorv och Østergade — som sträcker sig ca 1,1 kilometer från Rådhuspladsen till Kongens Nytorv. När gatan gjordes om till gågata 1962 var den världens längsta bilfria shoppinggata. Den har sedan dess blivit omsprungen av andra, men är fortfarande en av Europas längsta. Namnet kommer från ett gammalt slanguttryck för ”rutten”, vilket var vad folk kallade sträckan under sent 1800-tal.

Butiksmixen speglar hela Köpenhamns kommersiella utbud: internationella lyxmärken klustras mot Kongens Nytorv-sidan, medan den västra delen har fler vanliga kedjor och lokala butiker. Amagertorv i mitten är den mest välbesökta punkten med sin kända storkfontän från 1894. Gatukonstnärer underhåller längs vägen på sommaren. Royal Copenhagens flaggskeppsbutik på Amagertorv har sålt porslin från samma adress sedan 1911.

Strøget hör till de platser de flesta besöker i Köpenhamn. Det är väldigt trångt på helgerna, men bra om man vill handla dansk design. Gå hela vägen för att se hur staden binder samman Rådhuspladsen med de gamla hamnkvarteren.

Absalon är en gammal kyrka i Vesterbro som byggdes om 2016 till något som Köpenhamn sällan lyckas med: en genuin, social mötesplats som ägs av lokalsamhället. Byggnaden har fått sitt namn efter biskop Absalon, stadens grundare på 1100-talet — hans ryttarstaty står i närheten på Højbro Plads. Inuti har kyrkbänkarna ersatts av långa träbord och hela idén bygger på att främlingar ska äta tillsammans.

Programmet är brett och opretentiöst. På morgnarna hålls yogaklasser, på kvällarna ordnas gemensamma middagar där man betalar vad man kan, och däremellan ryms allt från konserter till workshops om matlagning eller samhällsfrågor. Det är fullt på vardagskvällarna, vilket är poängen — det här är stället där grannarna samlas, snarare än ett ställe för turister.

För den som letar efter saker att göra i Köpenhamn bortom de vanliga sevärdheterna är Absalon ett ärligt alternativ. Maten är billig, ölen är god och stämningen är varm utan att kännas tillgjord. Danskarna kallar det hygge, men Absalon gör faktiskt skäl för ordet snarare än att bara använda det som marknadsföring.

Assistens Kirkegård öppnade den 6 november 1760 eftersom kyrkogårdarna innanför Köpenhamns vallar hade slut på plats. Namnet betyder ”hjälpkyrkogård” — den skulle avlasta de gamla, fulla platserna. Den byggdes i det som då var Nørrebro, långt utanför staden, och avståndet var en del av poängen: de finare platserna innanför murarna sparades åt dem som hade råd.

Idag ligger H.C. Andersen begravd här, liksom filosofen Søren Kierkegaard, fysikern Niels Bohr och målaren Christen Købke. Att hitta deras gravar kräver antingen en karta från entrén eller att man är beredd att vandra runt på måfå — ofta är det senare mer givande. Kyrkogården är stor, lummig och sköts mer som en park än som en formell begravningsplats. Lokalborna använder den för lunchraster, hundpromenader och solbadande på sommaren.

Det här är en av de platser i Köpenhamn som berättar något sant om staden. Danskarna har ett avslappnat förhållande till döden som gör att platsen känns varm snarare än tung. Barn leker nära gravarna och folk läser böcker på bänkarna. Det fungerar, och det är helt gratis.

Dragør är en liten stad på ön Amager, ungefär 12 kilometer från centrala Köpenhamn. Den ligger så nära flygplatsen att man kan se planen passera lågt över hamnen. Namnet kommer från det gamla danska ordet för att ”dra” — ändelsen ”ør” syftar på en sandig eller grusig strandremsa, vilket var vad den ursprungliga hamnen byggdes på. Under lång tid var detta en av de viktigaste fiskelägena för Köpenhamn, och staden blev så rik under 1700- och 1800-talen att man kunde bygga de välbevarade hus som än idag kantar kullerstensgatorna.

Nästan allt i den gamla stadskärnan är målat i gult med röda takpannor. Gatorna är smala och hänger ihop på ett sätt som gör det lätt att gå lite lagom vilse. Hamnen fungerar fortfarande — små fiskebåtar, fritidsbåtar och lotsbåtarna som guidar fartyg genom Öresund delar på vattnet. I den närliggande byn Store Magleby finns en kyrka från 1100-talet som är äldre än själva staden.

Dragør är en perfekt dagsutflykt för den som inte vill stressa. Ta buss 350S från centrala Köpenhamn, räkna med två till tre timmar och ät lunch i hamnen innan du åker tillbaka.

Superkilen öppnade 2012 i yttre Nørrebro — en av Köpenhamns mest mångkulturella stadsdelar — och parken var ett direkt svar på det. Designteamet (konstnärskollektivet Superflex, arkitekterna BIG och tyska Topotek1) frågade boende från över 60 länder vilka föremål och designdetaljer de förknippade med sina hemländer. Resultatet är en park fylld av föremål från hela världen: bänkar från Brasilien, en fontän från Marocko, träningsredskap från Japan och en thailändsk boxningsring.

Parken är en 750 meter lång remsa uppdelad i tre färgkodade zoner. Det Röda Torget i söder är mest urbant — här finns marknadsytor, kulturscen och en plats för skejtare. Den Svarta Marknaden i mitten är den största samlingsplatsen med flest föremål och aktivitet. Den Gröna Parken i norr består av gräsytor, kullar och lekredskap. Uppdelningen syns tydligt på en karta men flyter ihop naturligt på plats.

För den som tycker att Köpenhamn ibland kan kännas homogent ger Superkilen en mer korrekt bild av vad staden faktiskt rymmer. Det är dessutom en riktigt bra park — föremålen är spännande, designen är inte tillgjord och de lokala ungdomarna använder verkligen torget för att cykla och skejta.

Sydhavnstippen — eller bara ”Tippen” bland lokalborna — är ett naturområde i den södra änden av hamnen. Det ligger öster om Valby Park och nås via en gångbro. Området var en soptipp under 1900-talet, men det som växte upp ovanpå lämnades ifred. Resultatet är en vildvuxen halvö med högt gräs, buskage och utsikt över vattnet som känns långt borta från storstaden trots att det ligger kvar inom Köpenhamns gränser.

Skötseln av området sköts av djur istället för maskiner: får, lamadjur och alpacor betar här för att hålla nere invasiva växter, särskilt jättelokan. Djuren tas om hand av volontärer i föreningen Tippen Syder och är en stor attraktion i sig — inte som ett jippo, utan som ett praktiskt sätt att vårda naturen. Man får absolut inte mata djuren, vilket skyltarna är mycket tydliga med.

För den som har sett de vanliga sevärdheterna och vill se något helt annat är detta värt den 30 minuter långa resan från centrum. Det finns inga kaféer eller faciliteter — bara vatten, vind och djur.

Cisternerne ligger under Søndermarken, en park intill Frederiksberg Have. Man går ner genom två glaspyramider som sticker upp ur gräset. Under jord döljer sig tre stora salar av granit och betong på över 4 000 kvadratmeter, burna av rader av pelare. Från 1850-talet fram till 1957 lagrades Köpenhamns dricksvatten här — systemet rymde 16 miljoner liter och försörjde hela staden. När vattenverket inte längre behövde dem stod de tomma tills de gjordes om till utställningslokal 2001.

Förhållandena under jord är extrema. Luftfuktigheten ligger nära 100 procent året runt och temperaturen pendlar mellan 4 och 16 grader. Väggarna svettas och ljudet ekon på ett märkligt sätt. Konstnärer skapar utställningar som är helt anpassade efter dessa förhållanden, ofta med installationer som inte skulle gå att genomföra någon annanstans. Det droppar från taket och golven är fuktiga. Det är ingen bekväm museiupplevelse, men det är precis det som gör det bra.

Cisternerne ingår i Frederiksbergmuseerna och har öppet tisdag till söndag. Inträdet ligger mellan 70 och 120 DKK beroende på utställning. Det är en av de mest udda platserna man kan besöka i Köpenhamn och en upplevelse man minns.

Dansk Arkitektur Center flyttade 2018 in i BLOX, en byggnad ritad av OMA (Rem Koolhaas firma) som ligger vid Frederiksholms Kanal mittemot Christiansborg. Själva huset är värt att studera innan man går in: det är en staplad blockstruktur som hänger ut över kanalen och rymmer kontor, lägenheter, ett gym och arkitekturcentret under samma tak. Meningarna går isär om huruvida det fungerar estetiskt, och den debatten är en del av besöket.

DAC visar tillfälliga utställningar om arkitektur och stadsplanering. De brukar vara lättillgängliga snarare än akademiska — fokus ligger på hur städer formas för människorna som bor där, inte bara för specialister. Takterrasserna bjuder på utsikt över kanalerna och Slotsholmen. Bokhandeln är en av de bästa för arkitektur i Norden.

För en stad med Köpenhamns rykte inom design är det här platsen som faktiskt förklarar varifrån det ryktet kommer och vart det är på väg. Det är en lite mindre känd sevärdhet, vilket gör att det sällan är trångt och personalen har tid att svara på frågor. Perfekt för en eftermiddag i kombination med en promenad längs kanalerna.

Designmuseum Danmark har legat i samma byggnad på Bredgade sedan 1926 — ett gammalt sjukhus från 1700-talet ritat av Niels Eigtved, som även ritade Amalienborg. Museet grundades 1890 med ett tydligt mål: att höja kvaliteten på dansk industridesign genom att visa hantverkare och tillverkare hur bra arbete såg ut. Det öppnade för allmänheten 1893 och den filosofi det stod för kom att forma mycket av det världen idag kallar dansk design.

Samlingen täcker dansk och internationell konsthantverk och industridesign från 1900-talet. Stolssalen — en vägg-till-tak-utställning med dansk stolsdesign från början av seklet fram till 70-talet — är en av de mest tillfredsställande upplevelserna på något danskt museum. Arne Jacobsen, Hans Wegner, Kaare Klint: namnen bakom stolarna som möblerar hälften av världens designkontor finns alla här, tillsammans med prototyper och historik.

Innergården är en lugn plats för en paus. Museet är ett av de bästa ställena för att förstå varför dansk design inte bara handlar om yta, utan om ett särskilt sätt att tänka kring vardagsföremål.

Louisiana ligger i Humlebæk, 35 kilometer norr om Köpenhamn, en tågresa på 40 minuter. Med över 700 000 besökare om året är det Nordens mest besökta museum för modern och samtida konst. Det som gör det värt resan — och det är det verkligen — är inte bara samlingen utan arkitekturen. Byggnaderna ritades för att följa den skogsklädda sluttningen ner mot Öresund, där gallerierna binds samman med skulpturterrasser via glaskorridorer.

Den permanenta samlingen innehåller viktiga verk av bland andra Alexander Calder, Alberto Giacometti, Henry Moore och Asger Jorn. De tillfälliga utställningarna håller hög internationell nivå och lockar ofta hit stora vandringsutställningar som hoppar över resten av Norden. Barnhuset har tre våningar med dagliga workshops och är riktigt bra; föräldrar brukar få släpa med sig sina barn därifrån. Restaurangen har utsikt över Öresund och vid klart väder ser man hela vägen till Malmö.

Patricia Schultz tog med Louisiana i boken ”1000 Places to See Before You Die”. Ofta kan sådana rekommendationer signalera en turistfälla, men här stämmer det faktiskt.

SMK — Statens Museum for Kunst — är Danmarks nationalgalleri och ligger vid kanten av Østre Anlæg. Samlingen består av runt 200 000 verk från 1300-talet fram till idag, uppdelade i tre kungliga samlingar: måleri och skulptur, grafik samt gipsavgjutningar. Den danska guldålderns måleri från början av 1800-talet är kärnan i museet — konstnärer som C.W. Eckersberg, Christen Købke och Vilhelm Hammershøi skapade här verk som förtjänar mer internationell uppmärksamhet än de har idag.

Byggnaden består av två delar: den ursprungliga från 1896 ritad av Vilhelm Dahlerup, och en modern tillbyggnad från 1998 som är sammanlänkad via en glasinramad gård. Den nya delen rymmer modern och samtida konst medan det gamla huset har de historiska samlingarna. Det fungerar förvånansvärt bra ihop. Under 2025 öppnade SMK även en filial på Jylland, SMK Thy.

SMK Fridays anordnas sex gånger om året, då museet har kvällsöppet med musik, föredrag och en avslappnad stämning. Genom initiativet SMK Open har man dessutom gjort tiotusentals verk tillgängliga digitalt utan upphovsrätt, vilket är ovanligt generöst för ett nationalmuseum. För den som vill se konst i Köpenhamn är detta den självklara startpunkten.

Danmarks nationalmuseum för kulturhistoria ligger i Prinsens Palæ vid Frederiksholms Kanal, en byggnad från 1740-talet byggd för den dåvarande kronprinsen. Museet har funnits här sedan 1892 och är omfattande: samlingarna sträcker sig från dansk stenålder fram till 1900-talet, plus stora utställningar om kulturer i Afrika, Asien, Amerika och Arktis. Det är ett välskött museum med hög kvalitet på sina utställningar.

Den förhistoriska avdelningen är huvudnumret. Solvagnen från ca 1400 f.Kr. — en liten bronsvagn med en guldpläterad skiva dragen av en häst — är ett av de mest fantastiska föremålen i något europeiskt museum. Vikingasamlingarna är också mycket breda. Med egyptiska mumier, antikens Grekland och Rom samt de etnografiska samlingarna från Grönland har museet en spännvidd som inget annat i Danmark kan matcha.

Entrén är gratis för barn, men vuxna betalar. Det kan vara ganska mycket folk på helgerna. Planlösningen är inte helt självklar, så ta en karta vid entrén och bestäm i förväg vad du vill se, annars kan man lätt gå runt i tre timmar och bara ha skrapat på ytan.

Nikolaj Kunsthal håller till i det som tidigare var Sankt Nikolaj Kirke mitt i Köpenhamn — en medeltida kyrka som brann ner 1795 och byggdes upp igen i nybarock stil på 1910-talet. Spiran är 90 meter hög, den tredje högsta i staden. Under lång tid var kyrkan mer intressant som byggnad än för sin funktion; den har inte haft regelbundna gudstjänster sedan 80-talet och gjordes om till konsthall 1981.

Programmet här är genuint samtida och kuratorerna vågar ta ut svängarna. Runt 80 000 besökare kommer hit varje år för att se utställningar som ofta fokuserar på installationer, videokonst och experimentella verk. Kontrasten mellan den pampiga interiören — med välvda tak och höga fönster — och den moderna konsten skapar en intressant spänning. Vissa utställningar är fantastiska, andra är utmanande på det sätt som bara samtida konst kan vara.

Läget på Nikolaj Plads gör den lätt att besöka under en promenad i stadens historiska kärna. För den som vill ha kulturupplevelser som speglar dagens Köpenhamn snarare än dess historia, är Nikolaj Kunsthal helt rätt stopp.

Glyptoteket byggdes för att rymma Carl Jacobsens (1842–1914) privata samling. Han var bryggaren som ärvde och byggde ut Carlsberg-imperiet. Jacobsen var en maniskt flitig samlare — antik konst från Medelhavet, fransk skulptur från 1800-talet och danskt måleri. När hans hem i Valby inte längre rymde allt skänkte han samlingen till danska staten, mot att de byggde ett museum i Köpenhamn. Första delen öppnade 1897 och museet har byggts ut tre gånger sedan dess.

Den antika samlingen är stommen: egyptiska skulpturer, etruskisk brons, grekiska vaser och en av världens största samlingar av romerska porträttbyster utanför Italien. Den franska avdelningen har över 35 skulpturer av Rodin samt viktiga verk av Degas och Gauguin — den sistnämnde bodde i Köpenhamn 1885. Det danska guldåldersmåleriet kompletterar en samling som präglas av Jacobsens personliga smak.

Vinterträdgården — en glasinramad tropisk oas med palmer, fontän och kafé — ligger i mitten av byggnaden och är en av de finaste inomhusmiljöerna i något europeiskt museum. På tisdagar är det gratis inträde hela dagen. På söndagar spelas ofta levande musik i vinterträdgården under förmiddagen.

Reffen ligger på Refshaleøen, ett gammalt industriområde i Köpenhamns yttre hamn som långsamt har omvandlats sedan varvet stängde på 90-talet. Marknaden för gatumat öppnade 2017 och är säsongsöppen — den är igång från sen vår till oktober, oftast från fredag till söndag. Miljön är medvetet rå: gamla containrar, grus på marken, hamnen på tre sidor och en känsla av att allt fortfarande är under uppbyggnad.

Runt 50 till 60 matförsäljare finns på plats samtidigt, och utbudet ändras mellan säsongerna. Fokus ligger på småskalighet, hållbarhet och lokala råvaror. Kvaliteten på maten är högre än på många andra liknande ställen eftersom kraven på leverantörerna är hårda. Räkna med köer vid de populäraste stånden på sommarkvällar; de koreanska och västafrikanska stånden brukar locka flest folk.

Reffen passar bäst för en hel eftermiddag snarare än ett snabbt stopp. Det finns barer utspridda på området, ibland spelas livemusik och vid bra väder fylls bänkarna mot vattnet av folk som köpt mat från olika håll och slagit sig ner. Det här är så Köpenhamn spenderar sina sommarhelger.

Torvehallerne öppnade 2011 på Israels Plads, på samma plats där Köpenhamns grönsaksmarknad funnits sedan 1880-talet. Arkitekten Hans Peter Hagens ritade två glashallar som skiljs åt av ett torg. Målet var tydligt: högkvalitativ mat, oberoende handlare och fokus på färska råvaror och specialiteter. Det har blivit en av de bästa matmarknaderna i Nordeuropa, med över 55 fasta stånd.

Hall 1 fokuserar på färskvaror: fiskhandlare, slaktare, ostdiskar och charkuterier. Hall 2 täcker det söta och varma: bagerier, chokladbutiker, kafferosterier (bland annat en filial av Coffee Collective) och tebutiker. På torget mellan hallarna finns grönsakshandlare och florister som dukar upp sina varor varje dag. I december anordnas danska mästerskapen i glögg här, och olika matfestivaler hålls året runt.

Torvehallerne är ett av de bästa ställena för en bra lunch — billigare än restaurang, högre kvalitet än de flesta kaféer och så centralt att det passar in i de flesta scheman. Kom hit före lunchtid på lördagar för att slippa den värsta trängseln.

Amaliehaven öppnade den 10 maj 1983 och är en av Danmarks nyaste offentliga parker. När den stod klar var köpenhamnarna inte nådiga. Den belgiska arkitekten Jean Delognes design kallades stram och kall, och ansågs krocka med den klassiska arkitekturen i Frederiksstaden. Trädgården var en gåva från A.P. Møller och hans fru Chastine Mc-Kinney Møllers fond till det danska folket, placerad precis på axeln mellan Amalienborg och hamnen.

Tittar man närmare ser man detaljerna. Fyra bronspelare av den italienska skulptören Arnaldo Pomodoro kantar den centrala fontänen, som ligger i linje med Amalienborgs åttkantiga borggård. Vattenfall ramar in trädgårdens ändar och en skulptur föreställande en svart sol reser sig ur ett av dem. I mitten av april blommar japanska körsbärsträd längs gångarna. Marken du står på var en gång Larsens Plads, utgångspunkten för tusentals danskar som emigrerade till Amerika under 1800-talet.

Trädgården är liten och ofta fullpackad under sommareftermiddagar, men den har en av de bästa gratisvyerna i Köpenhamn: Amalienborgs koppargröna kupoler inramade av Pomodoros pelare, med Marmorkyrkans kupol svävande i bakgrunden. Det är värt fem minuter av din tid.

Botanisk Have har legat på sin nuvarande plats sedan 1874, då den flyttade från ett område nära Rosenborg till marken mellan Østre Anlæg och Nørreport. Den är en del av Statens Naturhistoriske Museum och lyder under Köpenhamns universitet. Trädgårdens syften — forskning, utbildning och publika besök — märks tydligt. Det här är inte en turistfälla utklädd till vetenskaplig institution; det är en riktig forskningsmiljö som råkar vara öppen för allmänheten.

Det viktorianska Palmhuset från 1874 är huvudnumret. Inuti växer tropiska växter ända upp till taket och luftfuktigheten slår emot en direkt. Intill ligger Victoriahuset med jättenäckrosor. Utomhus slingrar sig stenpartier, en japansk trädgård och områden indelade efter växtfamiljer och geografi genom området. De flesta utomhusdelar är gratis, medan växthusen tar en liten avgift.

Botanisk Have hamnar ofta långt ner på folks att-göra-listor, vilket är synd. I maj är den fantastisk. På vintern är de tropiska växthusen bland de få platser i stan där det faktiskt är varmt inomhus. Studenterna sitter här och läser, vilket gör att stämningen är lugn och bänkarna faktiskt används.

Frederiksberg Have omger Frederiksberg Slot på en kulle väster om centrum och har varit öppen för allmänheten sedan 1852. Kung Frederik IV anlade den ursprungliga barockträdgården i början av 1700-talet för sitt sommarslott; den romantiska landskapsparken kom senare, vid 1800-talets början. Resultatet är 31 hektar som blandar båda stilarna — formella alléer och räta kanaler sida vid sida med naturliga sjöar, skogspartier och slingrande stigar.

Det finns 24 fristående byggnader och många andra konstruktioner utspridda i parken. Den kinesiska paviljongen på en liten ö i mitten är öppen för besökare på söndagseftermiddagar under sommaren. Från den västra kanten av parken kan man titta in genom ett stängsel och se elefanterna på Köpenhamns Zoo i deras utomhushägn — ett oväntat möte som uppskattas av både barn och vuxna. Parken har runt tre miljoner besökare om året, och midsommarfirandet i juni är särskilt populärt bland lokalborna.

Trädgården är en av de där genuint avslappnade platserna där man kan spendera en hel förmiddag utan att göra mycket alls. Änder, svanar och hägrar håller till i sjöarna. Ta med en bok.

Kongens Have är Köpenhamns äldsta och mest använda park, anlagd 1606 av Christian IV i anslutning till Rosenborg Slot. Från början var den främst till nytta: kungen ville ha en trädgård som försåg hovet med blommor, frukt och grönsaker. Barockstilen med symmetriska alléer av lindar, geometriska bäddar och häckar var högsta mode i 1600-talets Danmark, och mycket av den strukturen syns än idag.

Parken har två kända alléer från barocktiden: Damegangen och Kavalergangen, som löper parallellt längs hela parken. Det finns gott om skulpturer, från barockoriginal till moderna verk. På sommaren är parken fullpackad — det är stadens populäraste grönyta där lokalbor solar, studenter äter lunch och barn springer i rosenträdgården. Dockteatern i den lilla utomhusscenen har varit en tradition i över 150 år och lockar många på sommarhelgerna.

Parken är gratis, alltid öppen och ligger precis intill Rosenborg Slot. Det är svårt att inte trivas här en varm dag, och även på vintern är de pampiga lindalléerna värda att se.

Østre Anlæg är en park som anlagts på gammal befästningsmark i centrala Köpenhamn. Det är en del av det gamla vallområdet som revs på 1800-talet. Landskapsarkitekten H.A. Flindt ritade den, precis som han ritade Ørstedsparken och Botanisk Have — de tre parkerna bildar ett grönt stråk genom stadens inre delar. Parken blev kulturskyddad 1969, vilket bevarar dess 1800-talskaraktär.

I april 1885 flyttade Paul Gauguin in i en lägenhet på Nørregade och tillbringade några månader i Köpenhamn. Han målade i Østre Anlæg under den här tiden och skapade impressionistiska tavlor av parkens träd och atmosfär. Två av dessa finns bevarade: en hänger i Glasgow och en på Glyptoteket i Köpenhamn. I parkens södra ände ligger Statens Museum for Kunst (SMK) och Den Hirschsprungske Samling; den norra änden gränsar till Oslo Plads och Østerport Station.

För den som vill hinna med mycket på en eftermiddag är parken en bra utgångspunkt: man kan gå genom den från Østerport, stanna till vid konstmuséerna, fortsätta mot Rosenborg och nå Botanisk Have på mindre än en timmes promenad.